anmäler hos guvernören i S:t Peters: burg, att pastorn fom i fin församling utöfar ett gränslöst inf.ytande, underhälljer och befordrar missnöje mot reges ringen hos ten oroliga allmogen, hwars före frededomaren i sitt tall ide kunde werta något, få länge pastorn funnes på orten. Någon dag derefter anländer en sältjägare till pastorn med firing befallning till denne alt genast aflägsna sig från sin församling, hwart han behagade. Der war intet annat än att lyda, och pastorn får Iof att lemna sin älskade försam ling, sin gamla mor och fin lus stru med några små, deribland ett helt spädt barn, och åtslilliga syslon, hwilkas stöd han warit, — lemna vem, för att måhän da aldrig mera återse dem, utan att wara medweten af den ringaste orsak till denna besynnerliga åtgärd. Han wänder fig till sitt tonsistorium, men bär sinner han föga tröst; han uppwvatk: tar guvernören för att fråga efter an: ledningen till fin förwisning, han frå: gar jig för hos den ene och andre högre uppjatte embetsmannen; öfwerallt fam ma höfliga swar: mi funna intet göra; — allt är således förgäfwes!! Han har tillåtelse att wistas hwar han will och lefwa af hwad han will, utom i sitt hem, i sin församling. Han bönfaller hos auttoriteterna att såsom en särskild gunst så åtnjuta laga ransakning; goda löften om en sådan lemnas omsider, men fyra månader äro redan förlidna och ins gen tillstymmelse till undersökning är widtagen; emellertid begagnar fig bondeplågaren Besack af alla möjliga medel att swärta ned den arme, offylvige pastorn, hwilken blott får fe och höra på alla de skändliga lögnerna och mutningarne. Särskilda deputationer hafwa af församlingen affärrats, med bön att återfå den älstate läraren, fom på ett få orä ttwist sätt blifwit förwist; man tröstar de utstickate med fagra löften, men ingenting tillgöres i saten; kort sagdt, man tyckes wilja på blotta miftankar framtallare af falskeligen och hem ligen utspridda rykten af en förstockad menniskoplågare, skilja en lärare från sin älskade församling, en make från sin maka och sina barn, en son från sin mor och syskon — ett wåld, hwartill ett motstycke tnappast torde kunna uppwisas i något europeistt land!! — Det finnes ingen med tännedom om fafeng rätta sammanhang, som skulle betwifla att icke kejfaren eller den nuwarande sannt upp: lyste inritesministern, derest de fingo på ett elier annat sätt kunskap om riktiga förhållandet, genast skulle förhjelpa den så djupt kräntte och förorättade pastorn till fin rätt, men fegheten hos alla mer derbörande är få stor att ingen tyckes måga fig fram med sanningen. Dock. hoppas man ännu att denna skall segra och att de skändliga mörtsens gerningar, som uti denna sak blifwit bedrifna i hemlighet, skela komma fram i tar tag redan här på jorden, då enhwar skall få fin rom, Måtte detta ffe fnart, vertill förhjelpe Gud den ärle och rättsinnige fur sten! — Den arme misshandlade bonden har under hela denna länga tid sutit sängslad och torde i alla fina dagar fom ma att förblifwa en fånge. — — Tf fallen Ce sne