Helsingborgs-Posten – 17 mars 1863, sida 3

honom att någon längre tid blifwa awar hos en och samma husbonde och jag mill ide före taga mig, att följa honom under hans många siyttningar från den ena orten till den andra. Hen war ömsom bonddräng, uppassare, Iypare, soldat, kölspojke, waltmästare i yndvig den stores kollegium; i denna sednare ställning befann han fig, då han i Feoruari 1739 gifte fig med en kökspiga wid namn Elisabethe Mos lerienne, hwilken tjenade hos grefwinnan Crussol. Han hade twå barn, en gosse, som dog wid fer års älder och en dotter. Ältenskapet före andrade ide Damiens wagabondiska lif, ej heller ade det, att han war far, något inflytande på hans onda böjelser. Sedan han i 17 års tid efter sitt giftermål flyttat från den ena orten till den andra, bestal hon till slut den han sist tjenade hos, sasom jag redan berättat. Hör att undgå förföljelser fiydde Damiens till Picardie. Genom undersölningen wid domstolen Har man steg för fteg fått underrättelser om den wäg Damiens under sem månaders tid emellan sin afresa från Paris och sitt återwändande slagit in på. Då han hade försett sig med den i hans ställning ganska betydliga penningesumman, war hans första tanle att öfwerlemna fig åt luru riösa njutningar, hwilka redan länge warit föres mål för hans innerligaste önskningar. Han lemnade Paris i en postchäs och begaf fig till Saints mer. En of hans bröder hade i denna stad etablerat fig fåfom waddfabritör; hans ivz ster, enkan Coller, bodde äfwen derstädes; hans fader war anstalld fåfom portwakt wid ett kloster i Areq; han defökte dem och gaf dem något penningar.