Helsingborgs-Posten – 17 mars 1863, sida 3

IIvad en pariserska kostar sin man. (Af det ?neue Babel at Pelleton.) Vill ni veta hvad en fru af den förnäma vorlden kostar sin man ? Nå väl, jag skall göra er bekant med dessa husliga mysterier. Mannen år markis, egare till ett gammalt förpantadt slott, för detta hussarryttmåstare, lesnadsglad, en angenäm sällskapskarl, en riddersman, god jägare och alltid tillgänglig ocn öppenhjertig. Frun år dotter till en mjulnare, men en mjolnare som år egare till lunnor guld. Hon har blifvit uppfostrad i klostret du Sacre-Coeur tillsammans med de små grefvinnorna och baronessorna från St. Germain, Der lärde hon dansa, spela fortepiano, kokettera, slå ned ogonnen. Hennes fader svarmade for alt hans dotter skulle blifva ett riktigt mönster, han har berzknat hennes hemgilt efter sin enshusiasm for henne. Hon erhöll af honom på sin brollopsdag 50,600 livres i ränta. Ian hade dessulom sörjt för en passande utstyrsel åt henne, så att den unga frun erhöll årligen till egen disposition 20,090 Frances sor små behof itoalettvåg, hvilka benamndesnålpenningar. Markisen efierlefde samvetsgrani denna saderliga sorordning. Markismnan använde också sina penningar med den isver som en emanciperad pensionär plågar förstora penningar. Vid frukesten visar den unga frun sig i hvit kaschmirsklädning med broderade blåa blommor och fordrad med atlas, framtill någol öppen — en liten småsak på circa 2000 Fres, efter hvad ep forstisigpåare sorsakral. — IIuru tycker du om denna morgondrägt? frågar hon sin man. — llarkisen kastar en blick på henne och säger: Du år beundransvärd. Han år hungrig och håller just på med alt taga sig en pastej. — Jag har pålagit mig denna klådning för din skull, fortfor den unga frun, och hon beledsagade ordet din? med en af de der långa blickarna, hvilka tyckas forkunna en evighet. — Min hustru älskar mig säkert, tanker han. klockan ett visar sig den unga frun itoilelle de bois d. v. s. i en dråut för bois de Bologno. Klädningen är af grått sammet, kappan likaledes, båda bebramade med Zobelskinn, det hela värderas till minst 4060 Fres lon framräcker pannan åt sin man, lagger händerna på hans skuldror, ser så hånforat:de på honom och frågar med en öm, forebrående ton: Men du komplimenterar mig ju icke ? — Du är förtjusande! säger mannen och tänker vid sig sjelf: Hon blir hvarje minut allt ömmare. Middagstiumman ät inne och den nådiga frun år nu for tredje gångan omkladd. Hon AE — ——— —