Gotlands läns nya tidning – 2 oktober 1862, sida 3

segrande fiende. Ånnu war Psilander för stolt dertill, men hans fintlighet bistod hans stolthet. Han lät hissa sin flagga i schau, som det heter; hwarmed sjömän ge tillkänna, att de äro i nöd stadde och behöfwa hjelp. Den engelska Amiralen, hwars namn war William Weston, oaktadt all den harm han maste känna af denna förödmjukande strid, denna dyrköpta seger, war likwäl ej få oädel eller få omenfts lig, att han widare wille misshandla den öfwerwunne, fom ej mer kunde förswara fig. Utan att låtsa märka det sista trotset i flags gan, ansag han nödtecknet sasom ett tecken af undergifwenhet, och upphörde med elden. Till engelsmännens stora förundran funno de på det swenska skeppet endast 16 döda och 37 sårade. Det redlösa ffrofiwet flä pades till Noor och derifrån widare in i Themsen. Här blef den tappre sjöhjelten ett föremål för allmän beundran. Englands drottning skänkte honom en dyrbar guldkedja, hans skepp reparerades på allmän bekostnad och han blef frigifwen. Å — — n3— —— —