gånger förvarades. De behandlade saken såsom ett skämt och togo ingen vidare notis om brefvet. Ett nytt, mera på saken gående och omständligare bref gjorde samma verkan. Slutligen singo de ett tredje, hvari brefskrifvaren erbjöd sig att möta dem i det nämda hvalfvet på hvilken tid af dagen eller natten de helst ville välja. De beslöto sig då ändtligen att meddela korrespondenten, på det af honom närmare uppgifna sätt, att de för mötet bestämt midnattstimmen på en utsatt natt. En deputation af styrelsen, försedd med en lykta, begaf sig derpå på bestämd tid till lokalen, lät läsa sig säkert inne, och de goda herrarne väntade nu med spänd uppmärksamhet på sin mystiske korrespondent. Punktligt på det utsatta klockslaget hörde de ett buller under sina fötter. Några golftiljor upplyftades, som det syntes utan mycken möda, och inom få ögonblick stod bankens Guy Fawkes midt ibland de förfärade direktörerne. Hans historia var ganska enkel. En gammal afloppskloak sträckte sig under hvalfvet, hvars belägenhet han kände och från hvilken han, genom den ingång han skaffat sig, kunde hafva bortfört ofantliga summor. Man undersökte behållningen, men intet saknades, och direktörerne belönade sin anonyme korrespondent — en simpel arbetskarl, hvars syssla var att rensa kloakerna — för hans ärlighet med en gåfva af 800 pund sterling. — on a D AA I