Gotlands läns nya tidning – 2 oktober 1862, sida 3

(Insändt). Piltens berättelse. Jag växte upp en liten pilt, I höga nordanland; Jag växte upp som ogräs vildt, Vid insjön strax vid strand. Min fader, han var sjöman, han — Jag mins det än i dag! Han var matros, en duktig man, Med väderbitna drag. Han varit med i stormar han — Jag det fått visst också; Iill räders var han Jörsta man, Och låg stickbulten på. Han farit vida hafvet kring, Och slitit ondt som hund; ve slutligen han fick en ring I sjelfva Öresund. Den ringen fick han af en mö — Har nån hört så besatt? Ilon farit hän från Ostersjo, Plott för att få han fatt. Hon hade traktat många år, Allt om sin gamle vän; Tills slutlig gen hon honom får I Öresund igen. Då stillas mången heter tår, Och lugn blir hennes barm. Snart rosor hon på kinden får, Och ler så öm, så varm. Ty jag till verlden kom en dag, Att skåda Sveas jord — Så varmt ej klappar hjertats slag, Som hos en Son i Nord. Och sedan blef j jag liten pilt, Men nu så är jag stor. Ack Öresund hvad det var stillt! Så säger än min mor. Adolphus.