Gotlands läns nya tidning – 11 oktober 1860, sida 3

han med lugn värdighet emot sina kamrater och sade leende: Då J hafven gjort Er möda, mina herrar, att utforska mitt görande och låtande, så är det vil rätt och billigt, att jag fullkomligt förklarar mig för dem, som redan utforskat en så stor del af hemligheten. Så veten då, att då jag begaf mig till universitetet, hade jag valet, att antingen falla min fader, som enligt hvad J veten är en fattig man, till last eller att genom copicring och andra arbeten förtjena mitt uppehälle. Jag valde det sednare, och då jag ogerna ville försumma mina studier för att förtjena penningar, så begagnade Jag, för att spara något, den lampa, hvilken denna goda stads rad här uppställt. Här studerar jag hyarje afton, och att min möda icke varit fruktlös, hoppas jag vid nästa examen kunna bevisa. Men, käre Adrian, kölden! anmärkte en af studenterne, det är kallt nog, för att stelna. Adrian räckte ynglingen handen, hvilken han hjertligen fattade. Den var brännande het. Mina vänner, sade han mildt leende, törsten efter vetande är en brännande feber, som kan förtära menniskan, om den icke stillas, och den i hvilken denna eld brinner, känner knappast nattluftens kyla. Nu lemnen mig, vänner, jag måste vara ensam v Med glödande kinder och nedslagna ögon räckte de nyfikne studenten handen och aflägsnade sig under tystnad.