När man genom de tunga och massiva dörrarne inträder uti männesvärdens i inre, frapperas man angenämt af det egendomliga uti den anblick, som den enkla inredningen samt de storartade taflorna erbjuda. Byggnadens inre är hållet uti en mild gra färg, och på en list nedom taket äro dekorationer i brunt efter Scholanders ritning utförda af samme unge Rättviksmålare, som förut niimts. Cheruber, förenade genom smakfulla arabesker, hålla blåa sköldar på hvilka man läser namnen på dem, som skyddande ingripit uti den store befriarens öde, såsom: Barbro Stiysdotter. Sven ELlsäasons Justru. Sven Vljason. Rasmus Jute. Lars Olsson Björnram. Jon Mickelson till Neder bya Engelbrecht. Lars från Rottolho. Pehr Olofson. Matts Olson i Marnds. Peder Svensson i Wibberboda. Olof Bonde. Rundt omkring minnesvårdens inre går en alnshög panel af ek, och framför taslorna äro anbragta jernstaket, för att skydda dem för nysikna kännare. Öfver ingången läses följande inskrift Gustaf lausas adertonde efterträdare på Svenska thronen, Konung Carl XV:de, prydde med konstnärlig hand denna vård, uppförd af Svenska folkets tacksamhet ät Befriarens minne trehundra år efter hans död. Midt framför ingången har Höckerts stora tasla sin plats, till höger II. M. Konungens utsigt af byn Sälen och till venster Edvard Berghs utsigt aft Ornäs. Ösver dessa taflor äro inskrifter , uppsatte af Vitterhets-, Historieoch Antiqvitets-akademien, i gyllene bokstäfver på högblå grund, innehållande historien om Gustaf Wasas äfventyr i Dalarne samt hans underbara frälsning från tyrannens förföljelser. Till venster på golfvet ser man slutligen luckorna som föra ned till den historiska källaren. En trång och fuktig trappa leder ned till den hwälfda halan, hvilken är s si lag, att man der omöjligen kan stå rak, och hvars vidd är så inskränkt, att fyra å fem personer fylla den fullkomligt. I källartrappan finnes ännu qvar den glugg, genom hvilken flyktingen af sin behjertade riddarinna emottog sin föda, och på de fuktiga, illa sammanfogade stenarne nere i källaren läser man namnen på många, som för längre och kortare tid sedan vallfärdat till den märkvärdiga platsen. Nästan öfverallt i landsorten firades dagen med någon högtidlighet och på icke få ställen voro festligheterna storartade. I hufvudstaden firades Gustaf Wasa-festen på följande sätt: KI. 12 middagen gafs Kongl. salut från skeppsoch kastellholmarnes batterier , under det fartygen i hamnen allmänt och rikt slaggade och tyska klockspelet lät höra sina toner. Riksstånden samlades kl. 12 i Riksens Ständers hus och afgick i procession kl. 1 till Riddarhussalen, hvarest Landshöfdingen Grefve Erik Sparre höll minnestalet öfver Gustaf I. Från läktaren utförde kongl. teaterns lyriska artister, hofkapellet och körpersonalen sång och musik. KI. 6 på aftonen hölls i stadens alla kyrkor tacksägelse och bön med anledning af dagens högtidliga betydelse. Vid mörkrets inbrott tändes en allmän och praktfull illumination, hvarefter sesttåget och sångföreningarne (400 sångare), företrädda af tre musikkårer och talrika fåckelhåirare, kl. 8 aftågade ifrån Börssalen till Gustaf Wasas staty å Riddarhustorget, hvarest fosterländska sänger afsjöngos.