Gotlands läns nya tidning – 27 januari 1860, sida 2

na året, meddelas, jemte uppgift om nya telegrafanläggningsarbeten och öppnandet af nya stationer m. m. följande: Verkets inkomster hafva uppgått till 408,245 r:dr 86 öre, deruti dock inberäknadt ett af Kongl. M:t beviljat och af Statskontoret till tjenstemännens aflöning utbetaldt förskott af 63,300 r:dr. Inkomsterna hafva öfverstigit utgifterna med mer än 50 procent å Stockholms och Helsingborgs Stationer samt med 1—50 procent å Sundsvall, Luleå, Wenersborgs och Götheborgs stationer. Deremot hafva utgifterna öfverstigit inkomsterna med 1—50 proc. å Söderhamns, Hudiksvalls, Piteå, Westerås, Carlstads, Lidköpings, Norrköpings, Linköpings, Motala, Landskrona, Malmö, Christianstads, Carlskrona och Westerviks stationer; med 50—100 procent å Upsala, Gefle, Ornsköldsvik, Skellefteå, Neder-Calix, Christinehamns, Naricstads, Uddevalla, Nyköpings, Wexiö, Borås, Lunds, Ystads, Calmar, Oscarshamns och Atvidabergs stationer; och med mer in 100 proc. å Grisslehamns, Hernösands, Nordmalings, Umeå, Råncå, Haparanda, Enköpings, Köpings, Arboga, Eskilstuna, Strengnäs, Mariefreds, Örebro, Amåls, Askersunds, Skara, Dalarö, Södertelje, Söderköpings, Wadstena, Grenna, Jönköpings, Ulricehamns, Allingsås, Warbergs, Halmstads, Engelholms, Trelleborgs, Sölvesborgs och Carlshamns stationer. — Följande utdrag ur ett bref från en sjöman, som är född i trakten af Arendal, i många år seglat på Amerika och 5 år varit qvarhållen bland vildar i Afrika, meddelas af ,Wermlandsposten ur norska tidningen ,Fredriksstads Ugeblad: Ni skulle blott veta hvad jag har upplefvat sedan jag kom till detta olyckliga land. 1853 tog jag hyra på en tremastad skonert, som hade 25 man om bord utom Capten, Styrman, Båtsman, Kock och Kabyt-tjenare. Jag tog hyra för att gå till Africa att lasta åtskilliga varor; men efter 3 dagars förlopp, då vi väl hade kommit ut till sjös, blefvo vi kallade akterut för att mottaga våra instructioner. Vi stodo som slagna af åskan, då vi hörde att vi skulle hemta slafvar. Vi talade med hvarandra om att fängsla Captenen (en Spanior) och Styrmannen, föra dem tillhaka till Amerika och anmäla saken; men då vi befarade att ej kunna lita på samhållighet, blef intet af denna plan. Jag sade emedlertid till Captenen, att jag icke tagit lega för att hemta Negrer, och ville icke gå med. Men han antydde oss ungefär följande: Du och din kamrat, som jag förhyrde i Baltimore, kunna välja, antingen ni vilja dö eller gå med. Jag har gossar nog ombord, för att taga reda på eder, om J försöken på något! Vi hesinnade oss då, tego och — följde; det fick blifva detsamma på hvad sätt vi dödde; måhända kunde vi också komma tillbaka. Om vi komme tillbaka, voro vi beslutna att anmäla saken och få Captenen samt Styrmannen arresterade antingen i Spanien eller i America. Sedan vi fått våra Negrer ombord och varit på sjön i 4 dagar, blefvo vi tagna af en Amerikansk Örlogsman, som satte hela besättningen i land på Afrikanska kusten bland vildarne. Inom kort återstodo endast jag och en Tysk; de andra blefvo slagtade och uppätna af menniskoitare. Det var ett slags konung eller höfding, som hade många hustrur; och dessa räddade Tysken och mig; ty de ville icke tillåta att de slagtade och uppåto oss. OO—O— Nr VV — —