Gotlands läns nya tidning – 27 januari 1860, sida 2

— Skulle det inte ändå vara intressant att se honom en gång? — sporde grefven vidare. — Ledsamt kunde det icke vara, men inte finge jag någon intresse för besväret, skulle jag tro. Inte känner jag någon synnerlig längtan heller; ty Prinsen är på det hela en fattig syndig menniska liksom jag och alla andra. Må han sköta sitt och jag mitt, så går det bra med hela kommersen, skulle jag tro. — Deri har du fullkomligt rätt, sade Prinsen. När en och hvar sköter sitt kall, så går det bra med det hela; men du torde likväl medgifva, att det är ett bra svårt kall som en furste har att utföra. Det var icke utan en viss anstrykning af melankoli i rösten som Prinsen fällde detta yttrande, hvilket skogvaktaren icke var sen att besvara. — Nog har en kung mycket att beställa här i verlden, och inte skulle jag vilja byta med honom, rätt så ringa och gemen som jag är. Men Jag skulle ändå tro att det inte kan vara så jemmerligen svårt heller. Vill kungen med allvar det sanna och rätta, så blir hans regering säkerligen lyckosam, ty vår Herre lägger aldrig någon hörda uppå, utan att han hjelpar att draga den, bara vi ha tålamod och icke misströsta. Detta har jag ofta erfarit i mina dar, må j veta. Ifjol mistade jag tvenne lamm, men i år fick jag dubbelt igen, ty alla fåren kommo fram med tvillingar, kantänka. Grefven skrattade högt vid detta tal; men Prinsen tryckte med värma den simple skogvak