Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 1

AQAO AAHAAHAHAiA — jag var mycket upprörd, då jag återsåg min stora kastanjeall och vid slutet af alln min gallerport; jag gick öfrer min gård, som var uppfylld af hästar, trossvagnar, kanoner, artillerister och preussiska dåragono ... Jag steg upp för mina trappor... Nu var jag hemma hos mig; jag stod i mitt förmak ... Möblerna, taflorna, tepetseringen, allt var på sin plats... och jag stod betagen, förvirrad, stirrande som en fåne, med min kappsäck i handen, midt ibland fem eller sex preussiska dragoner, som nyfiket beskådade mig. En af dessa dragoner, en underofficer — han hade en guldgalon på kragen af sin lifrock — kom fram till mig och yttrade: — Hvad är det ni vill? — Hvad har ni här att göra? Hvad jag hade att göra i mitt eget hus! Jag svarade, att jag önskade tala vid öfversten. — Han är upptagen. Han srukosterar. Hvem är ni? S — Min Gud! Jag är egaren af detta hus... — Jaså! egaren. Ni är egaren... Vänta då. Jag skall underrätta öfversten. — Några ögonblick och en dörr öppnas, en af mina dörrar och jeg såg en storväxt preussare i kragstöflor och sporrar, med långa gråsprängda polisonger, komma mig tillmötes. Han räckte båda händerna mot mig och utropade på flytande franska: — Herr Rivet! Ni är herr Rivet... — Ja, det är jag ... — Åb, hvad ni har gjort rätt i att komma , . . hvad jag är belåten att se er!