Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 1

svarsfulla som någon svensk privat man nägongin erhållit, ty konungen hade afstått en god del af sitt prerogativ. Hvarföre afsade sig frih, De Geer det höga förtroendeuppdraget? Otvifvelaktigt emedan han icke tilltrodde sig bilda en minister, hvilken, om den kommit till stånd, fått bära hans namn och gått på hans ansvar, äfven om han icke sjelf inträdt i densamma. Men i samma s:und frih. De Geer drog sig tillbaka, gaf han dermed icke blott alla dem, hvilka påräknade platser vid statarådsbordet, ett förkrossande misstroendevotum, utan äfven den fungerande ministören ett lika uppriktigt som högsinnadt förtroendevotum. Den fullföljde ju också ministören De Geers regeringssystem, och den hade ju i arf erhållit ministåtren De Geers fiender? Var det väl då tänkbart, att frih. De Geer skulle nedlåtit sig till att bilda en ministör med den uppgiften att antaga ett annat system, än det han sjelf såsom regeringens främste man hade hyllat? Anlitades hans mellankomst och stora personkännedom endast för att anskafta större. förmågor och friskare viljor för konseljens behof, så lemnade ju äfven i detta afseende det helt och hållet enstaka experimentet ett särdeles ogynsamt resultat? Och alla dessa förvecklingar, dessa politiska, ja, man kan säga moraliska nederlag voro uteslutande verkniogar af Första kammarens åtgärd, då den förkastade ett i principen nödvändigt tillägg till 80 Reg.formen. Detta tillägg hade utan rick kunnat göras hvilande till grundlagsenlig behandling vid riksdagen 1876. Antingen har det ou uppgjorda arms organisationeförslaget då blifvit sörkastadt — i hvilket fall någon grundlagstörändring ej erfordras — eller bar detta förslag antagits, då Andra kammares ganska säkert kommer att förkasta hvarje sådant ifrågasatt stadgande i grurdlagen, hvarigenom samma konstitutionela helgd beredes åt armålagen, som nu är iudelningsverket tillförsäkrad. (Forts.)