Göteborgsposten – 24 november 1874, sida 1

höteborg den 24 November 1874, Då B. M:t konungen i sitt tal vid festen i Nässjö erinrade om den tacksamhetsskuld, i hvilken landet stod till frih. Nils Ericson, och om det skarpsinne och den ihärdighet, som utmärkto denne ovanlige man, så var detta ett erkännande, som nog i allmänhet tvingar sig på dem, som med tanke och handling följa med vår tids tilldragelser, men som särskildt vid detta tillfälle borde få ett uttryck. Man kan säga, att det är hans planer, aom nu blifvit genomförda och att det är det af honom påbörjade arbetet, Sverges jernvägsnät söder om Dalelfven, som genom Östra stambanans öppnande, blifvit fullbordadt. H. M:t påminte de församlade om de ovårigheter, hvilka N. Ericson och de, som ville befordra hans verk eller upptagit större eller mindre flikar af hans mantel, sedermera haft att bekämpa. Vi behöfva icke nu här återgifva den stämningsfalla skildring, genom hvilken allt detta bragtes i liflig åtanka. Endast i förbigående må påpekas, att statsbanesystemet ej alltid varit lika lifligt förordadt, ej ens på sträckningar som ovedersägligen haft allt för sig för att motivera anläggandet af en 8. k. stambana. Det var en tid, då man, under inflytandet af mindre goda år, började mycket allmänt tala om, att alla jernbaneanläggningar borde öfverlemnas åt lokalintressena, hvilka härvid borde hafva fritt spelrum att verksamt ytra sig, hvilket sedan äfven visat sig att de hafva gjort, och det med en raskhet och ibhärdighet, som öfvervunnit på många ställen skenbart oöfverstigliga hinder. Det är väl emellertid just de goda åren, som hafva gjort, att dessa företag kunnat genomföras, ej mindre i de trakter, der åkerbruket är framstående näringsoch vinstkälla än i borgsoch skogsorter. Mera oberoende af dessa konjunkturer borde byggandet af statsbanor vara, då just i tider af jemförelsavis större arbetslöshet statsbanorna med fortskridande arbete borde kunna upptaga arbetskrafter, som vid de enskilda företag icke erhålla användning. Denna åsigt borde tvioga sig på hvar och eo, som tager i betraktande, hvilken ofantlig mängd af mer eller mindre löst folk, eom användes vid jernvägsbyggnader, och hvilken störande inverkan det skulle bafva på den allmänna sedligheten, samhällets och enskildes trygghet och lugn, om genom ogynnsamma konjunkturer, en del enskilda jornvägsanläggningars afslutande eller afbrytande, en större minskving i tillfälle till arbotsförtjonst visade sig. Man torde vara så mycket mera berättigad att påpeka dessa omständigheter, som staten å ena sidan bör bättre än de enskilde kunna utötva uppsigt öfver sina arbetare och å andra sidan icke borde vara för sina anläggningar lika beroende af god åreväxt och goda konjunkturer för bergsoch skogsbruk, Emellertid har det varit förhållandet, att statens jernvägsarbeten ofta varit beroende af folkombudens lynne eller stämning, och nog veta vi, hvaraf dessa i sin ordning merändels bero. Så föddes ett slägte, som kallades nihilister, som i slutet på 60-talet hade mycket att söga, och då atbrötos våra statsbaneonläggningar, under det att samtidigt en del tilltänkta enskilda företag icke kommo till stånd eller arbetade under ometändigheter, som voro i hög grad bekymmersamma. När så 1870 åre riksdag upptog planen att fortsätta statens jernvägsbyggnader, kommo de nya arbetena under en tid, då den enskilda företagsamheten visade sig höget lifaktig, och följden har varit, alt vi under detta år haft att glädja oss öfver ej mindre fullbordandet af en statsbana än ölver öppnandet af en hel rad enskilda jernvägar, icke till förtigandes att så många sådana äro ander raskt arbete. Vi äro ingalunda bland dem, som beklaga den enskilda företagsamheten i denna riktaing. Ej heller förbise vi, att det på visst sätt måste anses eom en orättvisa, om ej de nordliga länen så fort som möjligt erbålla en stambana. H. M. konungen antydde också i sitt ofvan nämda tal, att med östra stambanans fullbordan verket ej vore sulländadt. De der runinskrifterna på dekorationerna i fonden få väl då anses som ett slags förebud till kungliga propositioner om vidare anslag till sullbordandet af en norrländsk stambana ända upp till de glesast befolkade trakter i Norrbotten. Men det är dermed icke sagdt, att regeringen sträfvar för att med ens få detta arbete i fall gång; och vi tro oss veta, att äfven de arbeten, för hvilka redan anslag finnas, icke utan betänkande med full kraft gripas an. Detär verkligen förhållandet, att Norrland i närvarande stund, under orimligt högt uppdrifna arbetepri12—