Göteborgsposten – 24 november 1874, sida 1

Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. IL Fleur de-Mai blef förtländad vid åsynen af madame de Mailly. Hon var mer strålande, mer skön än någonsin, och det förtjusande småleendet på hennes läppar kom den unge mannen att glömma det en oöfverstiglig skiljemur fanns mellan denna qvinnas slägt och hans. Herr de Launay gick mot marquisinnan och hennes nidce för att mottaga dem, och Fleur-de-Mai följde honom. — Madame, sade guvernören helt sakta till stiftsfrun, ni ser att jag hållit ord; här är er menuettdansör. Och han presenterade Fleur-de Mai. — Ah! herr de Chastenay, utbrast den gamla marquisinnan, då hon fick se honom, det är mycket älskvärdt af herr de Launay att ha bjudit er och af er att ha mottagit bjudningen. Fleur de Mai kysste hennes hand. — Jag visste att jag skulle träffa er här, sade han artigt. — Ni har således ej glömt oss, fortfor marquisinnan, fastän det nu är mer än en månad sedan man såg er vid place Royale? — Jag har gjort en resa, medame. Förklaringen var tillräcklig; marquisinnan åtnöjde sig med den. — Efter som ni nu är här, herr de Chastenay, sade hon, så bjud min nidce armen; jag skall antaga herr de ) Forta fr. N:o 272.