Göteborgsposten – 9 november 1874, sida 2

ndagen den 9 November 187 från Guiapuzcoa till Biscaia och hota Irun. Han leder i egen person operationerna. Hittills skall dock beskjutningen icke ha varit af synnerlig verkan. Regeringstrupperna hafva gjort ett utfall från Bilbao, hvilket dock slutade på ett för dem obehagligt sätt. De ledo stora förluster och slogos mycket lamt, under det carlisterna deremot, fastän underlägsna till antal, stredo tappert. Från Förenta Staterna telegraferas, att demokraternas majoritet på nästa kongress beräknas till 56. I Alabama hade demokraterna öfvervigten: derstädes valdes 7 demokrater. I Florida valdes 12 republikaner. Pennsylvanien valde 16 demokrater och 11 republikaner. I Illinois räknade demokraterna ett flertal at 12,000, i Missouri ett dylikt af 40,000 röster. I den sistnämnda staten valdes 10. demokrater. Från Canad a meddelas, att Lepine, som anförde dem hvilka år 1870 skjöto Scott i fästet Garry, dömts till att hängas. Franska Canadaboer hafva på hållna -möten beslutat hos myndigheterna begära en mildring i domen. Senare Post. i Det österrikiska riksrådets deputerade kammare har vid sitt sammanträde den 3 d:s förhandlat om den med spänning motsedda, af regeringen framlagda aktielagen, med hvilken man velat sätta en gräns för den öfverhandtagande aktiesvindeln i Österrike, som genom den alungats i en förfärlig kris, hvars verkningar ännu fortfara. Detta förslag går i det väsentliga ut på att upphäfva koncessionseystemet, närmare bestämma ansvaret för bolagens styrelser och i allmänhet taget införa en bättre och förståndigare ordning af hela aktieväsendet. Den förste talaren, d:r Schrank uttalade sig isynnerhet för upphäfvande al koncessionsväsendet och sade, att härigenom ett stort steg skulle tagas framåt. Han tilllade: Den stora allmänheten tror blindt på allt, som bär statens märke och vapen, den tror fullt och fast, och mycken tillit har sålunda på det oförsvarligaste sätt missbrukats. Om staten skyddade hvad den i sjelfva verket icke kunde ha uppsigt med, så vore detta en oriktighet, hvilken mäste leda till de beklagligaste följder. Regeringen förklarar, att detta system möjligen kunde i forna tider varit godt; jag tror, att det aldrig varit af gagn och aldrig kunnat bära annat än dåliga frukter. Det är en fordran från den allmänna moralens sida, som nu efterkommes, neml. att de, hvilka sätta ett projekt i gång, häfta för detsamma till den tid, då man är öfvertygad om, att projektet utgått från ärliga afsigter och icke af sjelfviskhet eller begär att åtkomma stora vinster. Dock trodde tal., att regeringsförslaget i vissa delar möjligen gick för långt, och förklarade sig emot det s. k. uppsigtsrädet, hvilket skall öfvervaka att aktiebolagen följa sina en gång antagna stadgar, hvilket dr Be er deremot törsvarade. Största intresset väckte deputeraden Kronawetters uttalanden, hvilka voro mycket skarpa mot aktiebolagen. Han trodde, att regeripgsfsörslaget icke gick långt nog och fortsatte derpå sålunda: Aktiebolag äro den form, under hvilken de stora kapitalerna förena sig; följden deraf är en ekonomisk makt, som visar sig i undertryckandet af de mindre kapitalerna, hvilka man begagnar. Jag förebrår ej akiiebolagen detta förhållande, det ligger nu en gång i deras natur, men säkert är, att de herska öfverallt och ofverallt bestämma prisen på lifsförnödenheterna. En konkurrens bestär endast så länge, tills de mindre kapitalerna undertryckts. Aktiebolagens styresmän blifva en makt i staten, och finansministern är tillochmed sjelf ofta af den beroende (munterhet). Handelskammaren i Ohemnita har år 1872 besvarat frågan, huruvida aktieväsendet befordrar och utvecklar handelns och industriens intressen, med eit öppet nej. och är ej långt ifrån att dela denna åsigt. Det föreliggande lagförslaget har uppgifvit koncessionsväsendet och som ersättning derför infört vissa normativa bestämmelser. Jag erkänner, att det är ett framsteg. Men med ett väsentligt ondt sysselsätter sig icke lagen, neml. med Grundervåsendet och stiftarnes ställning till aktiebolagen. Detta är likväl hufvudorsaken till alla de bedragerier, som egt rum. Det arses icke heller fråga om bolagsstämmornas befogenhet och myndighet eller om förvaltningsrådens förhållande till styrelsen. Jag skulle kunna fortsätta, men vill inskränka mig härtill. Jag är öfvertygad om, att den nya lagen icke är för sträng mot styrelserna. Så länge det ges tantiemer, skall det äfven finnas tillräckligt med styrelsemedlemmar (munterhet). Talaren sade sig vilja rösta för lagen. I liknande anda uttalade sig de följande talarne: Kreuzzeitung offentliggör ett nytt bref från grefve von Arnim, skrifvet till hans slägting von Arnim-Criewen, hvilken uppmanat honom att gendrifva beskyllningen om, att han egnat sig åt börsspel. Det lär som bekant vara ifrån Bismarck sjelf denna beskyllning utgått, och Arnims bittra anmärkningar i detta bref afse derför direkte rikskansleren. Han tror icke, att han kan något utträtta mot detta bakdanteri, som smyger omkring på Åskumma, men privilegierade vigar, utan att det hittills varit för honom möjligt att finna en bestämd person, som han kunde ställa till räkenskap. Det är ju icke heller sagdt, att något skulle kunna uträttas genom en process; ty sastän assigten tydligen är att förnärma, ligger det likväl i och för sig ingenting förolämpande i att yttra om en man, det han befattat sig med börsspekulationer. Han kunde visserligen i starka ordalag förklara beskyllningen för en — —— AN —— AA AA ee RENEE RER