till belopp af 1 million årligen. Amorteringen skall ega rum under en period af 75 år. Emissionspriset är ännu ej bestämdt, det kommer att fastställas af prefekten jemte en kommission af tre medlemmar af kommunalrådet såsom särskilda lånedelegerade. Från Wien ingå ganska oroande underrättelser: och detta just då, när genom bankaktens återställande, det hettes ha gifvits en officiel bekräftelse på krisens slut. Det är också nu icke längre fråga om en börskris, men om någonting vida farligare, en industriel och kommersiel kris, hvilken om den kommer att utbilda sig, såsom den synes vilja göra, skall på ett ännu mycket mera förödande sätt än fjolårets Krach angripa både den privata och sjelfva statskrediten. Affärerna ha länge legat alldeles nere och man räknade, för att uppbjelpa dem, på årets skörd — i sjelfva verket den enda sidan, hvarifrån man hade någon räddning att hoppas. I afvaktan på att dessa förhoppningar skulle realisera sig, sökte man att hålla sig uppe och hålla ut i det längsta. Olyckligtvis ha förhoppningarne icke realiserats och flera sammanstötande omständigheter göra det, så vidt nu kan skönjas, omöjligt för affärerna att kunna resa och reda sig. Från alla håll visa sig tecken till en begynnande kris, och nedslagenheten är så mycket större ju lifligare förhoppningarne nyss voro. För att besvärja faran talar man redan om att anropa statens mellankomst, hvilken också härvidlag skulle vara mycket förnuftigare än under börskrisen. — Aldravärst synes fillståndet vara på jernvägsmarknaden. Alla obligationer befinna sig i det starkaste fallande och nästan alla jernvägsbolagen äro ur stånd att betala obligationsinnehafvarne räntan. Då nu staten mestadels åtagit sig räntegarantien, blir det naturligtvis dess pligt att betala med statsinkomsterna. Budgeten för innevarande är visade redan ett belopp af flor. 13,7 millioner till subvention åt jernvägarne, och detta belopp är i budgetförslaget för 1875 förhöjdt till 16,430,000 flor. — Till de mest trängande bolagen höra Vestoch Nordvestbanan, men det är knapt någon enda af de många banorna, som förmår reda sig med egna tillgångar. — Det är klart att en sådan sakernas ställning skall i hög grad trycka på börsen i Wien, hvilket omedelbart aterverkar på alla de andra tyska börserna, och särskildt i afseende på jernbaneaktier, kan det utan öfverdrift sägas att en verklig panik råder. Fondbörsen i Paris var vid oktober månads slut och ingången af november utsatt för flera häftiga kastningar. Den 31 oktober utmärkte sig genom en ganska betydlig hausse, och allting förebådade att denna tendens skulle göra sig gällande för hela förra källten af november, välförståendes om inga politiska farhågor komme att förmörka spekulationen. Men på måndagen (d. 2 nov.), då man trodde sig kunna vänta en ytterligare stegring, inträffade helt oförmodadt ett omslag: 3 9 räntan nedgick i ett slag med 12!, och 5 4Å-rärtan med 25 centimer. På tisdagen fortfor baissen och 3 2-räntan noterades 62: 05, 5 2-räntan 98: 472. Denna sistnämda hade ännu två dagar förut noterats 100: 122. Allt detta är blot: och bart ett spel, mäktiga krafter förena sig för att störta någon farlig motståndare. Såsom bevis på huru hänsynslöst man härvid går till väga, kan nämnas att (enligt ett gängse börsrykte) man i tisdags på Pariserbörsen bragte den bekante finansieren baron Soubeyran, chefen för Credit-Foncier, en förlust på 2 mill. fres. Detta tillgick så att Soubeyran var säljare af aktier Banque Hollandaise (densamma som skall sammanslås med ÅBanque Austro-Hongroise) för 10 mill. fres att levereras ultimo oktober. Kontraparten ade uppköpt eller till och med lånat mot 125 fres tycket alla tillgängliga aktier i nämda bank för att nindra Soubeyran från att kunna fullgöra sitt åtazande, och man. tvingade honom härigenom att beala en differens af 165 fres pr aktie. Det hette att aktionen mot honom skulle fortsättas ännu längre. — Vi omtala hela denna sak under reservation.