Vid Andra kammarens korta sammanträde i måndags förekom en liten episod, som dock icke är utan all betydelse. Emot förut antagen sed hade iche de tal, hvarmed ålderspresidenten grefve Erik Sparre helsat kammarens ledamöter och talman, blifvit införda i protokollet. Detta hade öfverraskat hr Gumelius, som nu begärde, att hr grefven skulle ) Såsom talare i Andra kammaren följer hr C. A. Larsson troget den bekanta regeln: man skall aldrig vara för fin inför sitt auditorium. Han är obestridligen ofta qvick; han känner sitt auditorium och han använder derföre alltid den råa genren. I den är han mästare och belönas, visserligen icke med bravo-rop, men med desto flera skrattsalfvor.