Göteborgsposten – 3 december 1873, sida 1

gad till det ömmaste skydd af honom. Han älskade henne ej på annat sätt än ett broderligt, men han började fråga sig sjelf, om han ej borde gifta sig med henne. Han hade ju varit förlofvad med henne. Hans mor hade önskat detta giftermål. Bernice hade besvurit honom att gifta sig med Sylvia. Man väntade tydligen ett sådant. giftermål, och Sylvia sjelf tycktes vänta det. Han började derföre, såsom nämndt är, uppställa frågor inom Big. Sylvia, som nu satt ljuft småleende mot honom, var medveten om den strid, som föregick i hans inre. Hennes kärlek och ärelystaad voro båda väckta till lif, och det var hennes afsigt att utan dröjsmål, just denna afton vinna honom. Hon ville, att förlofoingen dem emellan skulle vara återknuten, innan hon denna afton gick till hvila. Gilbert Monk fortfor att gå fram och tillbaka. Han var lika angelägen som Sylvia om att giftermålet mellan henne och Chetwynd skulle komma till stånd, ty förr än det ingåtts, voro huns planer med hänseende till Bernice hämmade. Han tänkte just härpå, då den domestik som höll vakt i förstugan inträdde och yttrade: — Mr Monk, det står en simpel karl i förstugan och säger, att han måste träffa er. Jag bad honom aflägsna sig, men han vill det ej. Han säger, att han ej är någon tiggare utan er förra betjent — — Skicka bort honom, sade Monk otåligt. Jag håller aldrig betjent.