Göteborgsposten – 3 december 1873, sida 1

skall ni hålle er hemma, vara till nytta för era underhafvande, göra en qvinna lycklig och kanhända erhålla ädla söner och sköna döttrar att efterträda er, då ni enligt naturens ordning samlas till era fäder. Miss Monk är den qvinna er egen mor valde åt er; unga lady Chetwynd älskade henne. Mylord, ni vet huru grymt sqallret är. Det säges här, att miss Monk blef bedragen af er förut, att hon är dödligt förälskad i er, men stt ni, som kan gifta er med en hertigs dotter, ej skall gifta er med henne. Förlåt mig — — Nog, Sanders, sade marquisen allvarligt. Det torde hända, att jag är skyldig miss Monk upprättelse — det torde hända — Säg ingenting mera; vi kunna tala vidare om saken vid ett annat tillfälle. Jag är ej sårad. Går ni? Nåväl, god natt! Sanders tog afsked. Han hade talat till Chetwynd i enlighet med hvad han tyckte sin pligt föreskrifva, men han hade ej fått säga hälften af hvad han ämdade säga. Chefwynd återvände till salongen. Monk och Sylvia voro der, den förre oroligt gående af och an i rummet, den senere sittande framför kaminen sysselsatt med något broderi. Sylvia såg upp, då lorden inträdde och lät sitt handarbete falla på knät. Marquisen närmade sig henne och tog plats nära henne, under det förvaltarens ord blandade sig i hans tankar tillsammans med Bernices sista ord. Lorden hade en ridderlig natur. Det faktum, att denna qvinna älskade honom, och att sqvallret sysselsatte sig med henne, gjorde henne enligt hens mening berätti