Göteborgsposten – 3 december 1873, sida 1

domare på Stockholmabänken lika djupsinnigt, att staten ioke skulle kunna på sätt, som den förre rättslärde angaf, tillegna eig banan utan lösen; men det är en gammal iakttagelse, att den rådzifvare oftast blir trodd, som gifver råd i öfverensstämmceise med klientens önskan. Måhända just på grund deraf, i alla fall, emedan de två rättslärde mannen uttalat Big i fullkomligt motsatt sylting, var det en annan Göteborgsrepresentant som i mycket artiga ordalag antydde, att de vexlande meningarne angående rättstörhållandet mellan staten och bolaget hade stärkt hans tro, att frågan om jernvägens kostnadsfria öfverlemnande till staten var intrasslad och oklar. Innan jag ölvergär till riksdagens brännande fråga, tillåter jag mig, men dock endast som en kuriositet framhålla, att sedan hr Key på förmiddagen d. 22 mars befunnits obevekligt smalspårig, då det gällde att fortsätta en redan bredspärig statsbana, blef han på eftermiddagen bredspårig, då dot gällde att anslå 300, OO0 rdr till understöd för en enskild bana mellan Linköping och Westervik. Man bör icke klandra, att hr Key intresserar sig för en bana, hvilken skulle ligga honom så nära till, men det är obegripligt, hvarföre han ansåg den banan böra byggas bredspårig, men icke Norrlandsbanan, ty att Åhan selvy skulle frequentera den förra, men ej den senare, borde väl icke på honom hafva inverkat. Man torde snarare komma till den slutsaten, att det är lika svårt för hr Key, som för många andra, att vara konseqvent, och svårast för den som lägger så stor vigt på att vara originel. NRA YTTRAT IA SÅGRR SARAS RR