Göteborgsposten – 19 juli 1873, sida 1

Göteborg den 19 juli 1873. Vi emottogo förliden vecka från hr folkskoleinspektören Meijerberg i Stockholm en skrifvelse, hvaruti han uttrycker sin förundran deröfver, att vi icke i Göteborgsposten upptagit en hans till N. Dagl. Alleh. insända uppsats. Vi trodde oss icke behöfva lemna hr M. den upplysningen, att vi visserligen stundom intaga till oss insända uppsatser, men att vi lika litet som någon annan tidning kunna upplåta våra spalter för en oberäknelig polemik mellan insändare, så mycket mindre som vi bemöda oss om att genom betänksamhot vid omdömens fällande och hofsamhet i språk göra de anmärkningar, hvilka vi stundom se oss föranlåtna att framställa, eå litet sårande som möjligt, ett bemödande som tilläfventyrs skulle blifva fruktlöst, om vi upptoge allt, som alltför ömtåliga och anspråksfulla insändare önskade se i vårt blad intaget. När härtill kommer, att hr M. icke förr till oss framställt någon önskan att se sin till Allehanda insända uppsats af oss återgifven, så må det vara förlätligt, om vi hafva litet svårt att fatta, huru br M. kunnat vänta, att vi skulle aftrycka densamma. Emellertid är den skrifvelse, som vi nu från hr M. mottagit, af det innehåll, att vi måhända icke böra lemna den utan afseende; och, då hr M. så önskar, hafva vi ingenting emot att här intaga densamma. Skrifvolsen kar följande lydelse: Till Red. af Göteborgs-Posten. För omkring 14 dagar sedan besvarade jag i härvarande Nya Dagligt Allehanda en från Eder Tidning hemtad artikel rörande Stockholms folkskolor och min verksamhet vid desamma. Jag hade väntat, att Ni sjelfmant i Eder Tidning skulle återgifva detta svar, men då jag hittills förgäfves väntat derpå, får jag härmed anbälla, att Ni ville i Göteborgsposten intaga ifrågavarande svar, för hvilket ändamål n:o 138 af Nya Dagl. Alleh. bifogas. : Då derjemte i Eder Tidning rörande samma sak förekommit åtskilliga andra oriktiga uppgifter, hvilka N. D. A. ej ätergifvit, får jag äfven utbedja mig en plats i Eder Tidning för följande: Först påstår Ni, att man här i Stockholm försummar vatt draga de olyckligast lottade barnstackarne eller dem som bäst behofva det till dessa välgörenhetsinrättningar (folkskolorna). Och detta omdö-me grundas på den uppgiften, att Stockholms folkskolor besökas af endast 7655 barn men Göteborgs af 6616. — Denna jemförelse är aldeles falsk. TI sistnämnda antal äro neml. inberåknade barnen vid Willinska skolan, Seminarii-skolan och Afsöndringsskolorna. Skulle man till folkskolebarnens antal i Stockholm räkna lärjungarne vid dylika skolor, så komme det att uppgå till omkring 10,000. Det måste väcka min förvåning att sådana misstag kunna begås, då öfverstyrelsens berättelse, hvilken Ni citerar, med noggrannhet uppgifver antalet barn i skolådern, lärjungar i de olika slagen af skolor, äfvensom antalet af dem, hvilka icke besöka skolorna. Att i Stockholm antalet läroanstalter, som ej direkte bekostas af kommunen, är större än i Göteborg på samma gång som antalet barn i skolåldern är relativt mindre — är en sak som ej af någon skolstyrelse eller dess inspektor kan afhjelpas. Ni påstår vidare, att fångvärdsstyrelsens berättelser gifva vid handen, att inom Stockholms folkskolor eller bland barn i skolåldern markes ett tilltagande sedligt förderf-. — I tångvårdsstyrelsens berättelser har jag ej funnit något, som berättigar Eder till ett dylikt omdöme. Min erfarenhet och de rapporter jag hvarje eller hvarannan månad erhåller från poliskammaren gifva deremot vid handen, att sedefördersvet bland det uppväxande slägtet härstädes er är i tilltagande. Hvad åter angår verksamheten för fallna barns vård, får jag upplysa, att i bufvudstaden många anstalter finnas för detta syftemål, oaktadt inga afsöndringsskolor här äre inrättade. För mig må gerna Göteborgs skolor, dessas barn och lärare m. m. vara de bästa i verlden. Jag skulle endast uppriktigt glädja mig deråt, dels emedan jag sjelf varit med om att ordna dessa skolor, dels ock emedan jag genom många band varit och ännu är fästad vid Göteborg. Men det må icke förtänkas mig att jag ej med likgiltighet kan se min verksamhet och det ställe, der den utöfvas, orättvist nedsättas. Stockholm d. 4 juli 1873. C. J. Mcijerberg. Hr M. har, såsom oss synes, hufvudsakligen vändt sig mot tvenne uppgifter, som fö. I ekommo — dock icke alldeles så, som han