Göteborgsposten – 19 juli 1873, sida 1

ÅAllons enfants de la patriek skallade genom rymden — blod flöt i strömmar. Robespierre åt blodpudding .. . Han var ett lik. Ett lik — fruktansvärda parodi på lifvet! Napoleon Bonaparte träder upp såsom fältherre, segerrika triumftåg genom Europa bevittna republiken och den ädle republikanen begagnar sig af tillfället för att sätta en kejsarkrona på sitt hufvud. Ådelt! Storartadt! Kejsarkronan — corona imperatoris, maktens symbol på mannens af folket änne. Glänsande uppenbarelse! Och dock... Helena hägrar i bakgrunden! Waterloo har gjort slag i saken! Örnen är vingklippt! Blödande ur tusen sår, anförtror sig verldsherrskaren åt England. England! Nation af sjökaptener och puttelkrämare, du belönar förtroendet med Sanct Ilelena! Klippön ! Der sitter han nu och, såsom skalden säger, spanar i den dankelgråa natten, Om icke öfver hafvets salta vatten Kondorens spända fågel gifver ljud. Förgäfves! Något annat Ijud förmärkes icke än örnens dödspust, då hans frigjorda ande i form af en svan höjer sig lik en lärka ur den trånga fågelburen. Det är slut!!! Samme skolman, hvilken vi ha att tacka för anekdoten i senaste krönikan, skulle en dag, efter något pojkstreck, hvars upphofsman naturligtvis omöjligen kunde upptäckas, på gammalt skolmästaremanör straffa den skyldige med de oskyldige och prygla upp hela klassen. Så skedde ock. Men då den stränge tuktomästaren hunnit ungefär till midten i klassen och stannade framför en storväxt, starkt bygd yngling, sade denne i möjligaste gröfsta basröst: Kör mej inte magistern! Slår magistern, slår jag igen.D — Nå ... då hoppar vi öfver dej, min gosse, svarade profossen helt mildt och fortsatte obehindradt bastonaden på närmaste grannen. iA A———3n3n g: nn 3 A — SE EPT AEA