Göteborgsposten – 19 juli 1873, sida 1

indska annonser kosta 12 öre pr rad. onniers Boktryckeri. 1873. anför dåm — i den uppsats, hvarmed vi togo osa friheten att ledsaga de i N. Dagl. Alleh. sedan intagna anmärkningarna öfver ett och annat, som i sråga om hufvudstadons folkskolor af insändaren ansågs böra beaktas. Eualigt br M:s åsigt skulle den jemförelse vi gjort mellan antalet barn som besöka Stockholms och Göteborgs folkskolor vara Lalldeles salsk, och det på grund deraf att barnen i Willinska skolan, seminariiskolan och afsöndringsskolorna blifvit inberäknade vid beräkningena af antalot af de barn, som i Göteborg åtnjuta undervisning i folkskolorna. Vi skulle då kunna bedja hr M. endast räkna bort barnen i ifrågavarande skolor från det angifna antalet och sedan sjelf döma, om icke disproportionen i alla fall blir slående. I dessa tre skolor undervisas nemligen endast omkring 350 baron. Men vi förstå icke, hvarföre åtminstone icke två af dessa skolor skulle få upptagas i beräkningen, då dessa tvenne stå omedelbart under stadens folkskolestyrelses vård, hvilket ingalunda torde kunna sögas om dem, som hr M. i Stoekholm nn vill framhålla såsom dylika. Den siffra vi för Stockholm angifvit — 7655 barn — återfinnes i Olverstyrelsens berättelse, icke i den summariska inledande redogörelsen, utan i tabellen öfver de barn, som verkligen besöka stadens folkskolor ; ) och det är det mot denna siffra svarande antalet i Göteborg som vi velat angifva. Huru de skolor i hufvudstaden skötas, som icke stå under folkskoleinspektörens speciella vård, derom lärer hr M. icke vilja atgitva något säkert omdöme. Skulle det icke möjligen kunna vara dessa, Bom icke motsvara på dem ställda billiga anspråk? Hr M:s andra hufvudanmärkning mot vår uppsats stöder sig dels på ett alldeles origtigt citat, dels på, såsom det tyckes,jobekantskap med fångvårdsstyrelsens senaste berättelse. Vi hafva icke vid den af oss framkaåtade frågan om det tilltagande sedliga förderfvet bland barn i skolåldern ytrat oss om Stockholms folkskolor utan om folkskolorna i allmänhet. Detta framgår ock derat, att vi straxt nedanför vädjat till folkskolestyrelserna i allmänhet, hvarefter vi särskildt berört en egendomlighet, som för ett eller annat år sedan i Stockholm ådrog sig någon uppmärksamhet. Men vill man taga fångvärdsstyrelsons berättelse till ledning, så fiones dar uttryckligen angilvet, att Stockholm och dess närmaste granskap rekrytera fängelserna med ett ojemförligt större antal barn än någon annan del af vårt land med motsvarande folkmängd. Att denna sistnämda anmärkning lika litet som den ofvan angifna jomförelsen kan kasta skugga på folkskoleinspektören Meijerberg, trodde vi, att hvar och en kunde begripa. Båda dessa af oss framstälda sakförbållanden gifva anledning till betraktelser, vid hvilka vi tro, att hr M, utan att behöfva känna sig kränkt, kan med hvarje sosterlandsvän känna bekymmer och ledsnad. Möjligen kan han också bättre än mången annan tänka sig medlen att i någon mån förebygga, att dessa missförhållanden växa; och vi hylla för vår del den åsigten, att han genom att taga dem i allvarligt öfvervägande motsvarar bättre den goda tanke man om honom hyser, än om han inlåter sig i tidningspolemik utan ait taga ordentligt reda på det, som han vill gendrifva. Hvad åter beträffar det i våra spalter intagna brefvet från en af våra vänner, hvaruti denne gör vissa anmärkningar mot ledarna af Stockholms solkskoleväsende, må vi bokänna, att vi intagit detsamma såsom ett uttryck af de omdömen vi hört från flera håll och från högst aktningsvärda och förståndige män. Vi vädja icke i denna sak varo sig till norska eller danska eller italienska eller japanesiska auktoriteter — det må vara lyckligt för hr M. att han, om han så vill, kan åberopa dylika —: vi hålla oss till den mening vi här hemma hört uttalas, och hittills hafva vi icke hört någon mor än Göteborgs Handelsoch Sjölartetidning vare sig enskildt eller offomligt jäfva de anmärkningar, som brefvet innehöll. Detta hindrar oss dock icke, att göra det afseende på hr M:s gezmäle, som detta förtjenar. Man skulle kunna anmärka, att hr M. talar i egen sak och att hans omdöme dorföro måhända kunde anses mindre oförvilladt, än om han vore fullkomligt opartisk, men man skulle ju kunna tänka sig, att hr AM. äfven i sådana fall besitter ett luga och en säkerhet i uppfattningen och bedömandet, som berättiga hans meddelanden att mottagas med fullt förtroende. Om vår brofskritvare har för assigt att besvara detta genmäle, veta vi ännu icke. Hr M:s genmäle till N. Dagl. Allehanda lyder som följor: Hr Redaktör! I n:r 131 af eder tidning fiones införd en från Göteborgs-Posten bemtad artikel om Stockholms folkskolor, i hvars iunebåll ni i det närmaste? instämt. Med anledning deraf anhällor jag, att ni i eder tidning äfven ville intaga följande: . Den i fråga varande insända artikelns syftemål går derpå ut att framställa, huru vid härvarande folkskolor gör sig gällande ett puffsystem, som bedrifves af skolornas inspektor och för hvilket vederbörande blunda. Bland annat säges: För att göra sina uppvisningar har man der (i hufvudstaden) ini gen möda ospard f6 Ä att prunka med sinfolkskoLy