Göteborgsposten – 25 februari 1873, sida 1

Weston; jag trodde att ni sk ulle visa en naturlig glädje en sådan nyhet. Partiet är verkligen lysande, just ett sådant giftermål jag alltid drömde mig för min dotter, innan hennes förbindelse med den stackars Harcross kom till stånd. Och äfven ni skall draga fördel deraf; er ställning skall bli ej litet förbättrad, då ni ken oberopa kusinskap med en lords maka. Sådant bör vara värdt tusen pund om året för en man i er ställning, för att ej tala om att ni innan kort kan bli agent för Stanmoroska godset och få arrendebref och kontrakter i mängd att uppsätta. — Jag bör naturligtvis vara ytterst tacksam, svarade Weston, men nyheten är något öfverraskande. Jag trodde att min kusin var ett verkligt mönster för en enka, vigd vid minnet af den döde. — Weston! utropade mr Vallory strängt, jag tror att ni har radikala ideer! Alltså kom Augusta Harcross inom kort att bli upphöjd till en ännu högre krets, en krets der hon ej kände Weston eller endast erinrade sig honom hvart halfår, då hon tillät att hans namn blef skrifvit på ett af hennes bjudningskort. Det var hennes mans privatsekreterare som ombesörjde sådana detaljer. Han hade en bok att följa, på hvars högra sidor stodo upptagna namnen på mera förnäma personer, sådana som måste inviteras till alla stora bjudningar, och på hvars venstra sidor syntes namnen på dem, hvilka ej borde bjudas mer än en gång för hvarje Säsong, ifall det så kunde vara lägligt. Augusta hade premierministrar och kungliga hertigar att dinera med på den tiden, och de mottagningar vid hvilka