Göteborgsposten – 25 februari 1873, sida 1

återvalda, men landtmannapartiet ansåg sig Riksdags-Kaleidoskop 1873. XI. Den 22 februari. Utgången af de i onsdags förrättade re visorsvalen var icke så märklig, att jag ansåg mig böra kommentera den; men alldeles oanmärkta kunna de dock icke, såvidt de gäll Andra kammaren, lemnas. Under ståndsropresentationens tid iakttogo de tre första stånden i ordningen mycket noga, att vid val af ledamöter till granskning af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorew tillstånd, styrelse och förvaltning, utse män både med stadgadt anseende i allmänna värf och med insigter på de områden der granskningen skulle verkställas. Bondeståndet åter valde till revisorer företrädesvis i tur sina tramstående män, hvilka åter betraktade det erhållna uppdraget endast från ekonomisk synpunkt och töljaktligen den dag då arvodet qvitterades såsom den vigtigaste under hela revisionen. Unmder de första riksdagarne efter den nya riksdagsordningens utförande lade äfven Andra kammaren företrädesvis vigt derpå, att män med erkänd sakkunskap utseddes till statsrevisorer; men ju större inflytande landtmannapartiet förvärfvade sig, desto mera antogo såväl ofvanberörda som alla andra inom denna kammare förrättade val karakteren af belöningar, dervid följaktligen vida mindre afseende fästades på de valdes speciella lämplighet, än på andra egenskaper. Det väckte derföre en visa förvåning, då hrr Gumwlius och Hedin härom året af landtmannapartiet insattes i statsrevisionen, enär begge såsom ultra-radikala, egentligen icke tillhörde, ehuru ofta de röstade med nämnde parti. Att de gjorde mera verklig nytta såsom statsrevisoror än den ordflödige hr Jöns Rundbäck och den ständigt moltigande hr J. Fredriksson, hvilka ofta hedrats med samma uppdrag, bestrides af ingen. De begge förstnämnda hade, också genom förnyade val nu erbållit mycken erfarenhet i revisionsbestyren, och det antogs derföre att de nu skulle bli deremot i ändå större skala än förut böra tillämpa premiesystemet. Urr Hedin och Gumealius kastades derföre öfverbord, och i stället upptogos redaktör Hedlund och kapten Mankell till statsrevisarer, hvarjemte hr Victor Rydberg invaldes till revisor af Göteborgs lånekontor i stället för hr Eskil Fåhreeus, som förmodligen ansågs mindre lämplig dertill än landtbrukaren Carl Nilsson i Höga. Huruvida någon smickrande utmärkelse för hr Hedlund ligger i berörda val, tilltror jag mig icke ait afgöra; för hr Mankell medför detta on inkomsttillökning, och det förtroendeuppdrag, som tilldelats hr Victor Rydberg, bör för honom åtminstone hafva nyhetens behag. Bland de öfriga nu af Andra kammaren valda revisorerna, år det två som kunna kallas ambulanta revisorer. I sjor valdes riksdagsmannen N. Petersson till revisor af riksbankens diskontkontor och f. riksdagsmannen C. B. Rydström (begge frän Kalmar län) till revisor vid lånekontoret i Wisby; men i år ba de fått ombyta plats för sin blifvande verksamhet. Denna åtgärd är också väl beräknad, ty hr N. Petersson, som nu är riksdagsman, kan väl behöfva att någon tid få inandas en renare luft på Gotland, hvaremot hr Rydström, PM Ar —— nn33 Ä62V2fä4ö som är en bildad man, väl kan beköfva att någon tid få njuta af hafvudstadslifvet, ty räkenskapsgranskningen går ändå som en dans. Detta om hvad som hände i onsdags, då Andra kammaren majoriteten utdelade nåderedermälen en famille. Men i dag anslogos andra toner i nämnde kammare. Att något i den högre stilen då förestod, asåg man redan deraf, att på diplomatläkaren hade flera damer af den högre socieeten tagit plats jemte så många af Första I d ammarens ledamöter, sem icke fruktade för t n dubbelsidig pression. På stora åhörareläk-S aren voro äfven alla platserna upptagnd af jFk amer och herrar, och rosorna på de unga amerpas kinder antogo snart en högre färg e f otålighet, trängsel och koncentrerad värmem tveckling. k Det dröjde länge, innan den fråga föreI n om, för hvilken alla hade inställt sig. g Först skulle de elektorer utses, hvilka i tå kton skola välja justitieombudsman; derefter d. aldes suppleanter för de utsedda elektorerna, kK ch när det befanns att alla sex suppleanterna di ade fått jemnt lika många röster, och således nculle lotta om den ordning, hvari de skulle gt d behof fungera, så anhöll pastor Törnfelt Jl