Göteborgsposten – 17 januari 1873, sida 1

— — — — — — medsör deremot ingen röstförändring för partiet. Genom det ena nya valet i Westmanlands län har Audra kammaren i frih. David Schulzenheim (i stället tör landtbrukaren Stenbäck) återtått en ölvad, ofta lifvad och spirituell talare. Under en dryg del af perioden 1867—69 gingo frih. S:s både sympatier och antipatier ofta i samma riktning som landtmannapartiets; men under den sista tiden af ifrågavarande period fälldes yttranden och vidtogos åtgärder af friberren, som omisskänneligt antydde, att han skiljt sig från det talrika brödralaget, hvars letnadsvanor och åskådningssätt också i många afseenden vidt skilde sig från hans. Det torde i afseende på frih. Schulzenheims position inom kammaren vara svårare, än betraffande någon annans, att nu uppställa något horoskop; men det är otvifvelaktigt, att landtmannapartiet skall göra sitt bästa för att vinna honom, och lyckas det, så gifver det sig snart tillkänna på grund af hans skaplynne. Med hemmansegaren Berglinds val i stallet sör godsegaren Schartau har partiet icke skäl att vara missnöjdt. Inom Kopparbergs län ha två nya riksdagsmän blitvit valda: häradshöfd. E. Königsfelt har ingått i stället för hemmansegaron Johan Bergström. Den förre torde lika litet komma att tillhöra landtmannapartiet, som den senare gjorde det. I afseende på Joban Bergström egde det märkliga förhållandet rum, att ban, som vid flera riksdagar suttit i bondeståndet, var den ende tillhorande detta stånd, hvilken, då ban 1870 inträdde i Andra kammaren, icke ingick i landtmannapartiet och sedan strängt athöll sig från all beröring med detsamma. Genom f. d. riksdagsmannen Dotsn (representant under perioden 1867-69) har partiet fått en trognare anhängare än hans företrädare, komminister J. E. Eriksson, var. Nägon anledning till missbelätenhet torde partiet icke hysa derötver att den plats som trib. v. Otter innehade, nu tillfallit bemmansegaren Olot Östling trån Gefleborgs län. Men än mera belåtet bör partiet vara med valet af hemmansegaren Anders Andersson från Gefleborgs län i stället tör hofpredikanten Lithner, hvarigenom partiet vunnit en röst och befriats frän en ofta skarp motståndare. Nämnde vinst utjemnas dock deraf, av af städerna Sundsvas-Oetersund har rektor Berggren blifvit vald i stället för sil. d:r O. Wikström, som ehuru uliraradikal dock wll börde landtmannapartiet; men dermed bevisades dock egentligen endast, att hans uppfattning af radikallemen måtte varit mycket oklar. Det torde väl knappast behöfva sägas, att först, när utskottsvaleu egt rum och nägra voteringar af betydenhet blitvit verkställaa, kan man vinna en tilltörlitligare öfversigt at partiställniogen i Andra kammaren. Åtskilliga nykomna riksdagsmän torde i början afvålla sig ifrån att intaga plats i det ena eller andra ledet: de bida tiden, som allt förklarar. Emellertid, om man nu skulle företaga sig att anställa en liten approximativ kalkyl, så synes det sannolikt, att landtmannapartiots antal uppgår till 120 å 122; de af landtrepresentanterna, som icke tillböra landtmannapartiet, utgöra 12 å 15, af hvilka de flesta, när det gäller verkligt vigtiga trågor, torde rösta med stadsrepreseatanterna 55 till antalet. Ställningen inom kammaren synes då blifva sådan, att vid voteringar i frågor, på hvilka landtmannapartiet lägger största vigten, 125 röster ungefär stå till dess förfogande mot omkring 68 röster, under forutsättning naturligtvis att samtliga ledamöterna äro tillstädes. Frågar man sig nu, buru med denna röst: fördelning de gemensamma voteringarne i vigtigare frågor skela gestalta sig, så, och med antagande af att landtmannapartiets filialafdelning i Första kammaren nu kan uppbringes till 18 — trohgen en väl hög siffra ändå — skulle röstställningen blifva å den ena sidan 125 18 — 143 (landtmannapartiet). mot 110 — 68 178 (majoriteten i Första och minoriteten i Andra kammaren). Det är visst icke otroligt, att vid ganska många voterirgar, till och med rörande vigtigare frågor, skall å ingendera sidan de nu angifoa siffrorna uppnås, men den obestridliga förtjensten har landtmannapartiet att vid voteringen vara påpassligt, hvaremot samma vitsord ej kan gitvas motsidans män, och man har, kanske icke utan skäl, tillvitat isynnerhet ledamöter af Första kammaren, att de stundom synts töredraga nöjet eller hvilan framför nyttan och verksambeten idkad inom sesslonsrummet.