Göteborgsposten – 17 januari 1873, sida 1

långa visiter i främmande hus äro ungefär detsamma som att lefva i ett glasskåp; — Jag har ej funnit att vi någonsin haft mycket att säga hvarandra, äfven då tillfället gynnat oss, svarade mrs Harcross kallt. Du tycks vara vida mer vältalig i miss Lucy Stalmans sällskap. — Miss Stalman är ej min hustru, svarade mr Harcross. Jag är ej tvungen till att mena allvarsamt då jag talar med henne; jag endast håller henne sällskap. Dessutom är sådant der skämtsamt prat just i min väg, och jag kan gerna öfva upp mig deri; det är just med sådant jag missleder mina motståndare och roar mina kolleger i Westminster. Se så, Augusta, tillade han då han ej såg något tecken till att hans hustrus mörka ansigte började ljusna, du börjar väl ej att bli svartsjuk på Lucy Stalman? Sådant trodde jag ligga alldeles utom din karakter. — Jag förmodar att du äfven trott det ligga utom min karakter att fästa afseende vid dina känslor för mig eller låta din köld göra intryck på mig, svarade hon bittert. — Min bästa Augusta, huru oförständigt alltsammans det här är! utropade mr Harcross, något öfverraskad öfver detta oväntade utbrott af känsla. Kan du för ett enda ögonblick inbilla dig att det varit något större nöje för mig att tala med denna unga qvinna eller att jag hyser det ringaste intresse för henne? jag har varit tvungen att göra något för att lemna mitt bidrag till det allmänna pladdret. De hade ej börjat sin promenad utan befunno sig stående i midten af galleriet, nära en skänk af ek, på hvil