Göteborgsposten – 17 januari 1873, sida 1

har till efterträdare fått två (i anseende till valkretsens delning), nemligen hemmansegarne Gustaf Bolin och Hybinett, af hvilka den förre suttit i gamla bondeståndet och der iakttog den strängaste tystlåtenhet. Derigenom att löjtn. C. E. Casparsson, som under sju riksdagar tillhört Första kammaren, nu intagit den, under lika många riksdagar i Andra kammaren sittande, tystlåtne landtbrukaren A. Lindevalls plats, har landtmannapartiet obestridligen gjort en förlust, hvilken deremot blifvit ersatt derigenom, att hemmansegaren Carl Erik Ersson trån Södermanlands län efterträdt godsegaren A. W. Kalstenius, som öppet och oförbehållsamt bröt med landtmannapartiet, då detta lika oförbehållsamt ftramkom med sina anspråk på indelningsverket. Inom Östergötlands län bar närmast efter Wermlands län den talrikaste omsättningen egt rum, och tvifvelsutan den märkligaste. Landtbrukaren Isak Asklöf har efterträdt grefve Ch. E. Piper, generaldirektören Huss likaledes frih. J. Koskull, hemmansegaren Carl Anders Larsson likaledes öfverjägaren Forssbeck, frih. O. Lagerfelt likaledes hemmanseg. A. P. Olsson, och hemmansegaren Jonas Andersson likaledes kapt. Carlsund. Samtlige de afgående tillhörde landitmannapartiet, den sistnämnde äfven venstern. Det är ej möjligt att ännu beräkna om någon af de nu inträdande skall visa sig lika offervillig, landtmannapartiet till behag, som töreträdarne visat sig. Men så mycket torde med visshet kunna antagas, att om det berott på landtmannapartiet, så hade de förutvarande blifvit återvalda. Att hr Asklöf föredrogs framtör grefve Piper, innebar utan tvifvel en reaktion i tänkesättet inom valkretsen. Den höga bildning generaldirektör Huss innehar, skall svårligen göra honom mottaglig för landtmannapartiets läror, oeh hvad beträffar de begge gamle riksdagsmännen från bondeståndets dagar och från den första legislaturperioden (1867—69) brr Jonas Andersson och Carl Anders Larsson, så föll den förre i onäd hos landtmannapartiet och den senare var allt annat än älskad af detsamma den tiden. Genom organisten A. Wigardt och hemmangegaren J. Erikzor (begge riksdagswän 1867—69) från Jönköpings lan, valda etter v. häradshötd. Gustatsson och godsegaren Sjögi6Ön, har landtmannapartiet vunnit två röster. De två nyvalda mom Kronobergs län skola med visshet, likasom förhällandet var med deras företrädare, tillhöra landtmannapartiet. Genom 1. riksdagsfullnäktvigen N. Petseresona från Kalmar län val i stallet for kapt. Mannerskantz har landtmannapartiet vunnit tillokning med ytterligare en röst och derjemte boefriats srån en upplyst och trimodig motståndare: de tre andra nyvalen inom samma läns landtdistrikter ha ej medfört någon törändring i partiets röstställning. Prosten Lyth från Gotland, vald i stället för hommansegaren L. Norrby, torde näppeligen kunna upptagas som någon acqvisiuon tör landtmannapartiet. Hvarken de två nyvalda i Blekinge län eller de två dito i Kristianstads län eller den ene nyvalde i Malmöhus län bar medfört någon sörandring i partiets maktställning, men med en röst har den ökats genom valet inom den nya valkretsen i nysenamnda län. Den enda omsättuipg, som skett inom Hallands län, har ej minskat partiets antal; troligen hade fältläkaren Appelioffts återval i Goteborgs och Bohus län setts med blidare ögon än regementspastor Linuås val, hvaremot partiet nog tröstar sig öfver häradehofd. Noring frånvaro under forhoppning att kunna törvärfva sig farjunkare Wikströms röst. Den talrikaste valomsättniogen har egt rum inom Wermlands län. Inom länets nio valkretsar ha åtta nya ombud blifvit utsedda; af dessa åtta kan landtmannapartiet anse eig hafva numeriskt bhfvit förstärkt med tre: nämndemanne E. G. Eriksson (vald i stället för auditören Wikström), f. riksdagsfullm. A. Andersson (i st. f. godsegaren Martin) och d:o Arvid Jonsson (i stället för komm.-landtm. Warberg); men sannolikt har det förlorat 2 röster genom valet af bruksförvaltaren Biesert (vald i stället för Olof Olsson i Mosstakan) och bruksegaren Wall (i stället för landtbandl. P. Sablström). Att bruksegaren Ros blilvit vald i stället för brukseg. Geijer, har ej heller medfört någon förstärkving för paruet. De två andra nyvalda tillhöra partiet likasom deras företrädare. En röst har det oftanämnda partiet ytterligare vunnit derigenom, att riksdagsmannen under perioden 1867—69 Erik Olsson från Örebro län blifvit vald i stället för direktör Grill; det andra nyvalet inom samma län