Göteborgsposten – 3 november 1871, sida 1

Clarissa var endast ett kännetecken på god smak. Hvad hon tagit för köld var blott en naturlig blygsamhet. Från giftermålsfrågan öfvergick lady Laura till den förestående balen. — Jag hoppas att miss Granger hemtat en baldrägt. Jag omnämnde min tillernade bal i det sista bref jag skrof till henne. — Jag tror att hon gjort sina tillredelser för tillfället, svarade mr Granger. Men Sophia är i allmänhet ej så öfverdrifvet mån om att visa sig modernt klädd. Hon har naturligtvis ett rätt vackert anslag och frihet att, om så påfordras, öfverskrida det; men jag tror att hon uppoffrar mera penningar på sina skolbarn och pensionärer i byn än på sin toalett. Clarissa tyckte att den timma hon på detta sätt nödgades tillbringa i biblioteket var den längsta i hennes lif. Huru olika mot den eftermiddag i samma rum då George Fairfax sett på sitt ur och förklarat att slottsklockan måste gå orätt. Slutligen ringde middagsklockan — ett välkommet ljud för Clarissa och kanhända ej heller alldeles ovälkommet för lady Laura. och mr Granger, hvilka mer än en gång sympatiserat i en undertryckt gäspning. VIL Då Clarissa var på väg till stora salongen efter att ha gjort sin middagstoalett, fann hon Lizzie Fermor sam