begrafna skatter och göra försok att bryta upp kassaskäpen. En kär af 1500 privata polisbetjenter är under uppsättning, general Sheridan sammandrager så hastigt som möjligt trupper till staden, det tyska och det norska borgargardet visa sig på gatorna; men allt detta är ej nog för vestsidans invånare, som gripits af en verklig panik, sedan det bekräftats, att man redan gjort en mängd försök att sätta eld äfven på denna stadsdel. Illgerningsmännen, hvilka alla blifvit gripna på bar gerning, sysslande med tändstickor, hyfvelspånor och andra brännbara saker, i källare och bakom uthusen, bli ögonblickligen nedskjutna eller upphängas på lyktpålarne af de rasande folksvärmarne. Spänningen har nått sin spets och flera oskyldiga, som endast af nyfikenhet velat undersöka ruinerna, ha helt säkert blifvit mördade; en man, som bor i Milwaukee Avenue och som af lutter försigtighet gått ut i trädgården för att hälla petroleum i sin lampa, helsas med skarpa skott af en förbitågande skara, men slipper undan med förskräckelsen. En ung dansk berättade för mig, ännu darrande af själsangest, att han genom en ren slump blifvit råddad från att bli hängd: den stackars gossen hade med mycken svett och möda dagen förut lyckats rädda några småsaker ar sitt torftiga bohag ur en brinnande byggnad och ville påföljande dag bringa det i säkerhet, då han plötsligt såg sig omringad at en rasande solkhop, som skrek: En tjuf, en tjuf! Han skall bänga! Det är farligt att blott gå ut på gatan, möter man en halfrusig person, beHöts det ej mera än att denne hyser gammalt agg till en för att man genast skall dingla vid en lyktpåle, han behöfver endast ropa: Se på den der, han har velat tutta på! och lynch-lagen tillämpas genast; ingen ger sig ro att undersöka verkliga förhållandet. Då jag igår afton efter vanligheten begaf mig till det lilla Ålotel Danmark var det formligt upplopp utanför: man påstod att en illasinnad lagt krut i källaren för att spränga hotellet i luften och de privata polisbetjenterna med sina hvita märken rusa genast åstad för att fånga missdådaren; i en trädgård har man funnit en fruntimmerskjol genomdränkt af petroleum; Internationale och Ku-Klux är på allas läppar och det berättas samtidigt, att några af dem, som blifvit hängda, hånande utropat: 2-Jå, häng på ni, det finnes flera af oss än ni någonsin kan få fatt på! Polisrapporterna ge vid handen att 41 mordbrännare blifvit skjutna under utöfvandet af sitt skändliga dåd. En ung norrman, som likaledes låtit inskrifva sig hos den privata polisen, kommer hem till vårt hotell och berättar, att han nyligen varit med om att hänga upp en dylik mordbrännare och då och då höras revolverskott i grannskapet. ... Onsdagsmorgonen (d. 11) infaller. De glödande kolhögarne på den. andra sidan af floden med sina tjocka rökmoln är det första vi se från våra fönster, liksom det var det sista om aftonen, och skenet från dem har hela natten tjenat i stället för månsken, men man är redan blifven så van vid att se eld, att få lägga märke till detta glödande Damoklesvärd, som hänger öfver staden. Underrättelsen om att några hundra man infanteri anländt till staden bekräftar sig och Sheridan har i sinnet att draga dit en del af sitt kavalleri. På gathörnen äro proklamationer uppslagna, att den ödelagda delen af staden och de närmaste qvarteren äro försatta i belägringstillstånd och chefen för Chicagos detektiva polis, den för sitt mod och sin energi bekanta Allan Pinckerton, har uppsatt em annan proklamation, som omöjligt kan annat än tilldraga sig uppmärksamheten. Med feststil läses som rubrik: röfvare och tjufvar! och vidare heter det: göras härmed uppmärksamma på, attjagtagit den nedbrända delen af staden i besittning, hvarpå han af denna anledning underrättar dessa herrar om, att hans folk har fått den strängaste order till att nedskjuta enhvar, som smyger mellan ruinerna för att stjäla eller uppbryta kassakistor. sPolisen, lyder det i slutet, har icke tid att anhalla enhvar sådan, men döden skall bli en omedelbar följd för hvarje ertappad. Det är rena ord för pengarne; men det har säkert varit nödvändigt att taga de yttersta mått och steg, ty polisen här fick höra, att med ett tåg från S:t Louis hade afgåt omkring 200 tjufvar och rötvare för att göra affärer i Chicago. Myndigheterna i S:t Louis hade fått nys derom och telegraterat hit, hvarpå tåget emottogs af en starkt beväpnad styrka. Lokomotivet spändes straxt vid tågets andra sida och resan gick tillbaka till den stora staden vid Missouri. Borgrarne hålla skiftesvis vakt utanför sina hus om nätterna och öfverallt ser man beväpnadt tolk. I dag (Thorsdagen d. 12) meddelar en tidning — en at de få hvars tryckeri icke brunnit upp —, att polisen gripit ett dussin män i ett afsides liggande hus, samt att de voro försedda med brandbomber fyllda med petroleum; men föröfrigt synes redan liksom en viss erdning inträdt i åtskilligt och tidningen hoppas, att man skall lyckas underkufva hvarje attentat på stadens säkerhet. De större bankirerna och affärsmännen ha hållit möten för att bestämma hvarest de skulle placera sina lokaler. Hjelpkomiteerna arbeta outtröttligt och hvar och en som har tålamod att vänta i den långa köen, kan gratis få biljett att resa med jernbanstågen till ett eller annat ställe i de förenade staterna, ja till och med ända till San Francisco gäller detta vackra anbud. Det är svårt att få några underrättelser om tillståndet här; man måste sjelf ha varit på benen, sjelf sett och upplefvat det; ty alla de stora tryckerien äro uppbrända. Ett par tidningar ha ånyo lefvat upp, men deras maskiner kunna icke tillfredsställa etterfrågan; 1 rdr är vanliga priset för ett tidningsnummer, men 2, 3, 4 ja 5 rdr har äfven betalts derför. Sjeltva redaktionerna ha blott obetydligt höjt prisen, de leverera 10 exemplar till enhvar, som vill sälja dem och de ha lof, att sjelfva begära hvad de vilja. En mängd personer ha på detta sätt förtjent pengar under denna svåra tid; en landsman som genom branden förlorat allt, har sålunda på 30 nummer af tidningen Chicago Tribuner förtjent 36 rdr. De båda härvarande skandinaviska tidningarne — Framät och Skandinavien — ba mistat allt; den förra tros dock om en vecka ånyo kunna börja sitt arbete. Af en underbar ödets skickelse hette den enda tidning som undgått all fara Happy Hours, och man kan derför under rubriken lyckliga timmar inhemta de första korta underrättelserna om den gränslösa olyckan. Göteborg d. 3 November 1871.