Göteborgsposten – 3 november 1871, sida 1

ehuru på ett något kallt, affärsmessigt sätt, nästan på samma sätt som mr Lovel torde ha kommit att yttra sig, ifall ban blifvit tvungen att tala om sin dotter i sällskap! Miss Granger talade mycket om de märkvärdiga personer hon träffat under årets lopp. De tycktes alla mer eller mindre ha tillhört jordens utvalda; men dessemellan försäkrade hon att hon ej brydde sig det ringaste om sällskapslifvet; hon var lyckligast då hon var sysselsatt i sina skolor och med sina fattiga — det var hennes verkliga element. — Man tycker att allt annat är så tomt och ända målslöst, sade hon. Efter en följd af middagar och balar och operor och konserter i London erfar jag alltid en känsla af brottslighet. Så mycken tid förspilld och ingenting uträttadt. Vet ni, miss Fermor, mina fattiga gå framåt på ett märkvärdigt sätt. Om ni kunde se mina hyddor! Jag gifver priser för de renaste golfven och fönstren, de prydligaste bäddarne. Jag gifver ett ytterligare pris för den mest ekonomiska hushållningen, hvilket beviljas den familj som oftast ätit sin middag utan kött under årets lopp; och jag gifver ett premium af en procent på alla insättningar i Holboroughs sparbank — halfannan procent om det är en enka som gör insättningen; vidare lemnar jag en komplett uppsättning af kläder åt hvarje qvinna som bevistat morgonoch aftongudstjensterna utan att försumma en enda Söndag på året, hvaraf följden har blifvit att all kokning under den öfriga delen af Söndagen upphört, Jag tror ej att ni skulle kunna finona så