Göteborgsposten – 3 november 1871, sida 1

sta dygnen helt visst ej haft den ringaste beröring med vatten. De få droppar, man lyckades komma ötver, drack man. Vattenledningsstyrelsen hade låtit slå upp skrifna proklamationer om att man skulle arbeta till det yttersta för att under veckans lopp ånyo skaffa tillgång på vatten, men ännu rådde total vattenbrist. En dansk fotograf berättade mig som ett bevis derpå, att ett par eleganta damer hade bedt honom att få släcka sin brinnande törst ur en spann med orent vatten, som han hade stående bredvid sig, då han på morgonen hade försökt att taga en fotografi af några pittoreska ruiner. Då jag kom till vestsidans hufvudgata såg jag att största delen af staden åt detta håll var räddad; Milvaukee Avenue och dess närmaste omnejd, der skandinaverna företrädesvis ha slagit sig ner har derför nu, efter att förut ha legat något utom det mest lysande affärsqvarteret. blifvit stadens lifligaste trakt, och det lilla Hötel Danmark framstod i Måndags afton som Chicagos största hotell. Den skada som branden åstadkommit är, kan man väl tänka sig, ännu omöjlig att beräkna, men den anses ej kunna understiga 1200 mill. rdr sv. Ej underligt derföre att assuranskompanierna se betånksamma ut. Att det kan vara fråga om en så oerhörd summa förefaller deremot ingen underligt, som från vestsidan passerar öfver en af de broar, som förskonats af elden och kommer till sydsidan, som endast för några dagar sedan låg der som ett mönster för alla hufvudstäder; en sådan samling af herrliga byggnader såg man der, ett sådant lif och en så stor verksamhet herrskade der på dessa menniskofyllda, breda gator. Bland dessa milslånga sträckor af ruiner ser man här och der murade fyrkanter med jerndörrar på, liknande små kasteller: det är de brandfria kassahvalfven med jernkassaskåpen i och man kan deraf sluta, att man befinner sig på den plats, hvarest bankbyggnaderna, assuranskompanierna och de stora kontoren en gång funnos. På några ställen är man sysselsatt med att öppna dessa kasteller, hvilka trotsat fiendens angrepp, böcker och papper framdragas i fullkomligt oskadadt skick. Dock, hvad betyder väl en bundt vexlar, nu då tusentals affärsmän bli nödsakade att förklara sig bankrutt? På andra ställen ha kassaskåpen störtat ner i de brinnande svalgen och allt som funnits i dem är förkolnadt. Jag känner en man, för några dagar sedan millionär, som i dag knappast eger en skilling. I andra riktningen möter ögat ingenting annat än en uppbränd öken, till den grad är allting jemnadt med jorden och den omätliga utsträckningen åt den förhärjade terrängen, den förfärande enformigheten i taflan gör ett förunderligt sorgligt intryck. Man beräknar nu också att mer än 20,000 byggnader blifvit lågornas rof. Här passerar man den stolta domkyrkan, hon står nu med sina nakna, svärtade murar som en väldig ruin från medeltiden ; der ligga spillrorna af ett hotell, som nyss kunde bespisa 500 gäster i sina glänsande salar. Längre bort beteckna några askhögar det ställe, hvarest verldens näst största manufakturlager strålade — 5 millioner dollars ligga jordade der. Här äro lemningarne af det, som fordom var stadens skönaste byggnad, den stora Operan; först för ett par år sedan reste hon sig i sin fulla glans af marmor och huggen sten, af bildhuggareoch målarearbete och detta sedan närmare 2 mill. rdr sv. blifvit slösade derpå; helt nyligen hade hon undergått en reparation, som: betingat en obetydlighet af 400,000 rdr sv. Dagen efter den olycksaliga brandens utbrott eller på Måndagen skulle säsongen ha öppnats med en stor konsert och konstnärerna som anlände från Newyork med bantåget på Söndagen kunde från bangården se operahuset gå upp i lågor tillika med 6 andra af stadens teatrar, det stora. posthuset, telegrafstationen och hundradetals andra palatslika byggnader; Här och der bland ruinerna sitta gråtande qvinnor och begrafva ansigtet i sina händer, på andra ställen springa flockar af vilsekomna små barn och bedja de förbigående säga hvar pappa och mamma tagit vågen. Der ligger en ståtlig Newfoundlandshund på en grushög, hvarest ett stort kontor varit beläget; man har omöjligt kunnat förmå honom att öfvergifva ruinen och medlidsamma menniskor ha burit till honom mat. Här ser man energiska män med bleka, ansträngda anletsdrag stapla upp stenar omkring en stång med en fastspikad brädlapp, hvarpå man läser inskrifter sådane som: I morgon öppnas assären igen å det eller det fartyget på iloden eller: Om två dagar blir hotell åter öp madt i hörnet af den eller den gatan (vestsidan); Fråga. efter mer X. hos familjen N. N. o. 8. v. En stor vagn kör förbi fullsatt med män iklädda eldröda hjelmar; på vagnen läses: Brandassurans-Patrull. På skilda bäll gräfver man ut lik ur ruinerna; man har redan funnit 300; omkring 50 af dessa ha under dagens lopp varit utställda i ett slags lada i närheten af Milwaukee Avenue, ordnade i långa rader; de sågo förfärliga ut i detta förkolnade, lemlästade tillstånd, endast ett enda bland dem bildade den underbaraste motsats till alla de andra; det var liket af en ung, vacker flicka, som ej tycktes ha hunnit långt öfver tjugotalet. Hon var Klädd i en nätt svart klädning med hvit spetskrage, hennes ansigte var fullkomligt oberördt af lågorna; antagligen har hon genast blifvit qväfd af röken och burits bort innan lågorna hunno omsvepa henne. Denna vandring genom Chicagos ruiner har någonting spöklikt med sig och ännu kusligare blir den allmänna stämningen, då aftonen ånyo inträder och himlen åter färgas röd af elden från den flammande ringen rundtomkring den förhärjade staden. Misstanken om att hela denna fasansfulla olycka med berådt mod anstiftats af ett band afgrundsandar i menniskohamn, börjar bli allt mer och mer allmän; man anmärker sålunda, att vattenledningsbyggnaden antändes långt före de omkringliggande qvarteren, att elden på ett obegripligt sätt hoppade från ett ställe till ett annat o. 8. v. Den ene misstänker den andre; cigarrer och tobakspipor ryckas med våld ur munnen på dem, som försedda med dylika visa sig på vestsidans gator; offentliga lokaler skola stängas kl. 8 på aftonen, hundradetals banditer, det lägsta afskummet i de kringliggande städerna, ja, till och med i fjerran aflägsna, ha strömmat till för att fiska i det grumliga vattnet och man ser nere bland ruinerna deras motbjudande fysionomier blandade med representanterna af Chicagos pöbel. De borra sig ner i grushögarne för att om möjligt hitta på der