Göteborgsposten – 26 mars 1870, sida 1

——— FQn-—— MS AIK vi häromdagen i en grannstadstidning följande denna gång knappt ett ord af rättvist välbehag öfver den förändring till ett bättre, som er yttre menniska undergått, ni brinner af nyfikenhet att fullkomligt, med egna ögon, ölvertyga er om uppgiftens riktighet och säger i det ni aflägsnar er: Jag tackar er, min herre, Hallmans minne skall bli upprättadt, ni skall sjelf så öfvertyga er derom, förr än ni kanske anar det. Farväl! Ni — eller kanske man nu skulle våga demaskera sig! — vi rusa in på närmaste boklåda, begära fram Hallmans skrifter och, mirabile dictu, det är uttydt: förargligt ati omtala, i senare delen, Hauselliska upplagan, d. v. 8 den mest fullständiga upplaga som finnes, påträffa vi sist bland de dramatiska skrifterna följande: La Desertrice eller Rymmerskan, Farce, bestående af tolf scener, dels i action, dels i relation: Blott för att läsas af dem, som roa sig att läsa. Motto: Så slog min räkning felt, ack frihet min Gudinna!...v. Dalin i Trag. Brynilda. Och vidare i en not vid delens slut: La Desertriste — — — — — — — — Stockholm 1786, med en titclvignett föreställande återfärden, 35 sidor 8:0. Handlingen är en allusion på en fru Möllers rymning från theatern; pjesen leta orbjuden och upplagan till större delen förstörd. Och hvad finna vi, då vi fem minuter derefter sitta med N:o 244 för 1869 af en viss tidning framför oss? Ord för ord det samma, enda skilnaden att en fru Hus nämnes som den sannskyldiga i st. f. fru Möller — i grafven redan för längesedan nedstigna Hus-fru, din ära är räddad, dina ben utan skugga! Men vår vän vid Domkyrkotorget han hade rätt, den klipparen, och hvar och en som eger i sitt bibliotek Samlade Skrifter af C. J. Hallman, 2 delar. Upsala. P. Hansellis förlag, kan skatta sig lika lycklig som Åöfverstekammarjunkaren frih. C. J. Bonde, ålderman Westin, kamrer Werner, grefve Man derström eller hvad nu den lycklige sam lare månde heta, som nu är egare af den -högst sällsynta boken! Men — nu få vi väl Göran i lufven på oss! Gudskelof för att vara — nyss klippt! Från srisrsalongen till rakstugan är oftast blott ett steg, låtom oss ta ut steget värdaste läsare och mottag ett lilterärt bidrag äfven derifrän. Så här rekommenderar sig i ärade kunders och gynnares bevågenhet ett fruntim mer af rakborsten och rakknifven i de hem magjorda professorernas stad, i det vackra Helsingborg: Hvem som vill präktigt rakad blifva Och klippt (ej skuren) med besked, Jag vill det goda rådet gifva: Kom in till mig och slå er ned Uti min nya, fina stuga I Flyborgs hus vid torgets hörn, Der man ej alls behöfver buga För att gå in igenom dörrn! Välkommen dit! Er ej genera, Hur lurfvig än ni vara må, Min hand skall snart er ajustera Och ni förskönad från mig gå. Dorothea Rothgardt. Rothgardt? IIvarföre icke lika så gerna Rothbart? Det hade passat vida bättre i stycke. Men ett fruntimmer med — —! Nå ja, hvau mer: Läste vi icke helt nyligen i en utländsk tidning om en i Toulouse för kort tid sedan afliden 104:årig dame, Aglaö Timusiör, som var försedd med ett par respektabla knäfvelbårar af 30 tums längd, och ha vi icke för öfrigt med egna ögon skådat den skäggiga unuerdamen?! Dylika exceptionella prydnader hos det täcka könet förekomma lyckligtvis högst spar samt åtminstone i den höga Norden. Deremot rasar äfven här ännu med oförminskad styrks: bland den skönare hälften af menniskoslägtel den, lindrigast sagdt, högst osköna mode-vur men att glänsa med lånta fjädrar, eller med andra ord uttryckt, att på sina hjessor bärs omkring till allmänt beskådande — någon beundran kan härvidlag icke gerna ifrågakomma — gigantiska massor perukmakeriarbete. Detta mode har framkallat en helt egendomlig och. låtom oss komma öfverens derom, högst afskyi värd industri, som ätven i våra landsbygder börjat bedrilvas, den nemligen att för en spott penning tillhandla sig de böljande lockar hvilka allmogens tärnor fått i ersättning för baler, supeger, krinoliner och lampbrickshattar. EU i i dylikt spekulationsraseri tyckes ba gripit äfven personer, hvilkas borgerliga handtering i öfrigt dermed synes oss ha föga att skaffa. Så sågo annons: i Fruntimmershår : uppköpes till högsta priser af : Slagtare Carlsson.