Göteborgsposten – 26 mars 1870, sida 1

snart fullkomligt lycklig. Rosamond började känna hoppet vakna under inflytelsen af barnets småleenden och joller. Ilennes man måste snart återkomma, sade hon för sig sjelf och sedan skulle denna lilla engel bringa beständig frid och lycka till deras hus. Susan Jernam och Rosamond undrade mycket hvilka föräldrarne till det lilla älskliga barnet — Gerty Smith, som de kallade henne — kunde vara. Ej endast hennes utseende, utan vissa små vanor som hon hade, talade emot mrs Millers åsigt om hennes börd, och churu de hyste fullt fortroende itill den goda qvinnan samt ansågo henne lika okunnig om sanna förhållandet som de sjelfva, voro do öfvertygado att någon hemlighet stod i sammanhang med barnet. Mrs Miller hade aldrig talat om sin bror förrän han gjorde sitt oväntade och hastiga besök i Allanay, och ehuru oerfaren och föga misstänksam mrs Jernam än var, hade hon märkt att han hörde till den tvetydiga klassens folk. I sjelfva verket skulle mrs Miller ej kunnat lemna dem andra upplysningar om sin bror än att han ej hade skäl rosa sin lott här i lifvet. Hon hade endast då och då haft några underrättelser om honom sedan han såsom vanartig, oförbätterlig gosse rymde från föräldrahemmet och begaf sig till sjös. Hon hade hört föga godt om honom och flera år hade emellanåt passerat utan att hon hört något alls om honom. Men äfven hos Sv.rte Milsom — tjuf, mördare, skurk som han var — fanns det ett litet spår qvar af det goda. Han hyste något litet tillgifvenhet för sin syster; han tänkte på henne någon gång under sitt brottsliga lif; han skickade henne små