Göteborgsposten – 3 augusti 1869, sida 1

Ah! jag visste det väl! utro ade Maurice, den uslingen kom, men han hade underrittat gendarmorna! ... Han tog ett språng tillbaka, bröt af sin värja mot knät och kastade bitarne deraf i Maurices ansigte, sägande : Der har du betalningen, usling!. — Usling! upprepade Jean och lorpor. al Bavois, förrådare! ... skurk!... Derofter flydde de derifrån, lomnande Martial liksom slagen af åskan... in oerhörd ansträngning återgaf honom hans sinnesnärvaro. Soldaterna kommo; han sprang fram till underofficeren som anförde dem och yttrade i högdragen ton: — Känner ni mig? — Ja, svarade sergeanten, ni iär hertig de Sairmeuscs son. — Nåväl! jag förbjuder er att förfölja de personer som fly!. Serganten tvekade först, men yttrade derefter i bestämd ton: Jag kan ej lyda cr, min herre, jag har mina ordres a att följa. Han vände sig derefter till sitt folk och yttrade: — Låtom oss sätta efter dem så fort vi kunna! Han skulle sjelf föregå med sitt exempel, då Martial höll honom tillbaka vid rockärmen. — Åtminstone, sade han, skall ni ej vägra att säga mig hvem som skickat er... — Hvem? ... öfversten för tusan, i enlighet med de ordres som storprevosten, marquis de Courtomicu, i går ERT AAARAEEEERE