Göteborgsposten – 3 augusti 1869, sida 1

2— — —— tiva förslagslistans upprättande nödvändig och detta bestyr uppdrogs åt två delegerade från hvarje valkrets. Men vid sistnämnde möte meddelades, alt hufvudstadens skarpskyttekompamichefer vid ett hållet sammanträde utsett två delegerade, hrr Meijerberg och Almström, hvilka älven skulle deltaga i upprättandet af den angilna förslagslistan. Jag känner icke om deuna åtgärd accepterats at öfriga delegerade, men den är betecknande, emedan deri påtagligen ligger en strätvan alt göra den härvarande skarpskyttekåren till en politisk institution. Undaste fyra af hufvudstadens förutvarande representanter i Åndra kammaren anses af det nyliberala partiet törtjenta att återväljas, neml. hrr Adlersparre, Liljenerantz, Grafström och IlIierta; men deraf bör dock icke absolut dragas den slutsatsen att den andre i ordningen är med oslitliga band fästad vid nämnde parti, hvaremot han naturligtvis icke kan hafva något emot att erhålla nu nämnde partis röster, utan tvifvel väl behöfliga, emedan frih. Liljencrantz har så talrika motståndare, att om hans återval torde den lifligaste striden komma att röra sig. — Samma partis kandidater äro vidare kapt. Mankell, litteratören lledin, protessorerna Nordenskiöld och Gederschiöld, notarien Ljungberg, örverstelöjtn. keijser, kyrkoh. Ekdahl samt handlanderna Ditvinger och Leufstedt. Troligen skall det väcka ej ringa uppmärksamhet att alla de här uppräknade personerna slutit sig till nämnda parti, och, om jag ej allt för mycket misstager mig, så ha de derigenom vida mera lörsvårat än underlättat framgången af den önskan, som nu leder dem, Iläri kan jag dock misstaga mig, ty utgängen al en valförrättning, under närvarande förbällanden, då splittringen är ganska stor, kan ej med visshet beräknas. Den ibland de nya kandidaterna, som har bästa utsigten att bli vald, är utan tvifvel hr Hedin, såvida hans anhängare vid förra valet forfarande äro ho nom trogna. lin omständighet beträffande de nyliberalas lista är så märklig, att jag särskildt bör framhålla den. Nämnde parti har mångfaldiga gånger såsom ett axiom uppställt, att embetsoch tjenstemän icke böra inväljas i representationen, och man kan till och med påstå, att i dotta yrkande ligger en stor del af den styrka som partiet eger eller tror sig ega. Men häller nu detta parti på grundsatsen inga embelsoch tjenstemän böra inväljas i Andra kammaren? Långt derifrån! Hrr Adlersparre, Mankell, Nordenskiöld, Ljungberg, Keijser, Ekdahl och Cederschiöld äro samtliga embetsoch tjenstomån. Sju at tretton tillhöra katogorien icke lämpliga, efter det nyliberala partiots eget, ofta upprepade påstående. Möjligen äro dessa sju specielt lämpliga, oafsedt deras principiela olämplighet? Mojligen äro de lysande undantag!? Men kan man då icke medgifva att ändå flera dylika och ändå utmärktare undantag finnas både här och öfverallt i landet? Jag är temligen viss om, att af dessa sju erhåller ingen mer än hr Adlersparre ett tillräckligt antal röster, och de flesta föga örver några hundra röster hvardera, icke derföre att de äro embetsoch tjenstemän, utan helt enkelt derföre, att de på långt när ej åtnjuta det anseende som de minst respekterado hufvudstadsrepresentanterna vid sistförlidne riksdag, och jag tillåter mig förutsäga att af dessa representanter blifva åtminstone tio återvalds, emedan de åtnjuta allmänt förtroende. Göran.