Vid sistnämnde möte förefoll en liten episod, som bevisade huru svärt det är att vara liberal när det går en emot. lr Ditinger föreslogs till kandidat. Ja-och nej ropen vägde ungelär lika. De närvarande delade sig då och räkning anställdes på samma sätt som törut vid mötet skett utan anmärkning. Räkningen utvisade 37 ja och 40 nej. Men nu var icke längre folkets röst, guds röst. Ilr Odner, som rekommenderat hr Ditzinger, yrkade att endast de som tillhörde valkretsen skulle få rösta. IIäradshösd. Hultgren instämde. Man anmärkte vicserligen, att några vulkretsar egentligen icke förefinnas, enär valen till riksdagsmän verkställas gemensamt för hela hutvudstaden, och att man nu endast opinerade. Det hjelpte ej. De opartiska skule ej deltaga i röstningen — och så fick den ett motsatt resultat. IIr Ditzinger accey terades. Vid slutet at detta möte medåclods en ätgärd som lindrigast sagdt föreföll öfverraskande. Emedan vid de hållna valmotena något olika kandidater blifvit uppställda, så blef en sammanjemkning i och för den desini— .-—— ö