Göteborgsposten – 20 januari 1869, sida 2

Poliskommissarien misströstade redan, då han vid undersökningen af portmonnäen upptäckte en afdelning som hittills undgått hans uppmärksamhet. I denna afdelning låg ett omsorgsfullt hopviket papper. Han vek upp det och läste med hög röst följande biljett : Min bäste Gustaf! Underlåt ej att i morgon afton infinna dig på balen i ÅArken, enligt vårt aftal. Om du ej har penningar så gå till min bostad, jag skall lemna åt min portvaktare och du kan få af honom. Var der klockan åtta. Om jag då ej är kommen, skall jag ej dröja att infinna mig. Allt går bra. Lacheneur. Ack! .. hvad fick man väl för upplysning af detta bref? Att den döde hette Gustaf; att han hade förbindelser med Lacheneur, hvilken lånade honom penningar för ett visst ändamål och att de skulle ha träffats på AÅrkennågra timmar före mordet. Det var litet, bra litet! ... Men det var dock något; det var en ljusglimt i detta djupa mörker, och ofta fordras det blott en sådan för att man skall kunna leda sig fram till det klaraste ljus. — Lacheneur! ... mumlade Gåvrol; den stackars f-n uttalade detta namn i sin yrsel. — Alldeles, bekräftade pappa Absinth, och han ville tillochmed hämnas på honom... Han anklagade honom