preussens allians. Detta klarar ställningen betydligt, likasom denna visshet angifver, att Preussens ställning i sjelfva Tyskland kan i längden bli mer än någonsin osäker, ithy att ett öppet förbund mellan Preussen och Ryssland måste afvända tyskarne. Kanske v. Beust och Napoleon III derför med hemlig skadeglädje och belåtenhet åsett den uppståndna förvecklingen, som gifvit dem dylika vapen i händer? Det är väl för hr Bismarck, att det våldsamma pennkriget mellan honom och v. Beust, rättare deras båda tidningar, afstannat, emedan den senare kanske annars kunnat komma med förklaringar, som vore allt annat än behagliga för Preussen. Detra skulle kanske trösta sig med den nyknutna och så oegennyttiga vänskapen med det murkna påfvedömet. I afseende på denna vänskapsförbindelse mellan Pio nono och v. Bismarck (!) ertara vi nu från Rom, att påfven tänker underrätta kardinalerna uti Marskonsistoriet om gången af förhandlingarne i Berlin samt de mått och steg han i följd deraf tänker taga. Tillkännagifvandet skall åtföljas af utnämningen af ett apostoliskt sändebud vid det preussiska hofvet med jurisdik tion öfver hela Nordtyskland och af de tyska vicariaternas omorganiserande, för att nämnda sändebud med tiden skall kunna bli en påflig nuntie. Det romerska hofvet vill efterhand öfverflytta det påfliga stödet från de katolska Habsburgarne till de protestantiska Hohenzoll rarne. Jo, man hoppas tillochmed i Vaticanen, att konungen af Preussen skall riktigt komma i fällan och af påfvens hand i S:t Peters basilica emottaga den tyska kejsarkronar. Hvilken triumf för Bismarck! Hvilket nederlag för Beust! Men hvem skulle vinna derpå. om icke just denne senare? I våra dagar är det ej välsignelsebringande att stödja sig på fallande ruiner, isynnerhet då dessa äro af ett sådant slag som det redan för så länge sedan lifdömda verldsliga påfvedömet. D. 15 d:s började i Spanien den nya valförhandlingen med den största ordning. Den i nära förbindelse med den spanska pro visoriska regeringen stående parisertidn. Le Gaulois säger, märkligt nog, i samband med denna notis: Det är på tiden att underrätta om, att den kandidatur till Spaniens tron, som har mesta sannolikheten för sig att lyckas och hvilken förtjenar de största sympatierna, är hertigens at Aosta. I händelse denna kandidatur, såsom man har allt skäl att vänta, skulle vinna seger genom understöd af mycket höga inflytanden, så skulle hertigen, in nan han satte sig på Spaniens tron, afstå från alla sina rättigheter till Italiens krona, till förmån för prinsessan Clotilda, prins Napoleons gemål. Går detta igenom, kan man deri se verkningarne af general Cialdinis sändning till Madrid, hvarest han nu uppehållit sig en tid och der han kanske kommer att qvarotanna såsom utomordentligt sändebud. Franska regeringens vägran att medgifva rubskription å börsen i Paris på staden Ma drids lån har väckt mycken ond blod. Från Paris skrifves: General Tärr har anländt hit, men sysselsätter sig endast med att hopsamla de kapitaler, som äro nödvändiga för skapandet af de ungerska jernvä garne och af en kreditanstalt i Ungern. Prinsen af Moskwa förmäldes i Lördags med m:me de Labådopre. Prinsen af Asturien har nu verkligen inträdt i jesuiterskolan Stanislos. kenans väntade bok om Paulus kommer ej att på ännu någon tid utgifvas, åt minstone icke förrän i slutet af Mars. Den snillrike författaren har neml. i sista ögonblicket beslutat omskrifva ett af de första kapitlen i boken. Jefferson David har träffats af ett svårt hjertlidande i Paris, för hvars skull han nu igger derstädes under läkarebehandling. 1 Äfven i Paris har väderleken kastat om från vår till vinter. Medlemmarne af skridskoklubben befinna sig i ett verkligt glädjerus, under det att violbuketterna redan upphört att visa sig på gatorna. Den af finansministern Magne utsedda komite, som skulle undersöka frågan om myntet, har nu hållit sin första sammankomst. Bland dess medlemmar äro flera framstående financierer, de Parieu, Dumas, Rouland de Lavenay, Wolowski, Michel Chevalier, BussonBillault m. fl. Komiten har beslutat antaga en myntfot för guld, åtminstone med afseende på cirkulationen inom landet. Det är ännu ej afgjordt, huruvida samma princip skall tjena den franska handelns intressen i utlandet. Under diskussionen härom tog man i öfvervägande frågan om att utfärda 25 fres-stycken. En svensk deputerad (bankdirektör Wallenberg?) hade skrifvit till de komiterade och försäkrat dem, att Sverige skulle, så snart Frankrike tagit första steget med utfärdandet nns ,