Göteborgsposten – 20 januari 1869, sida 2

rentesen i första stycket står: deraf osäkra fordringar o. s. v., hvilket bör vara: förutom osäkra fordringar o. 8. v. Rättegångsoch Polissaker Poliskammaren. Förnyad ransakning företogs igår angående eldsvådan på Ahlafors spinneribolags magasin i huset n:o 5 Smedjegatan. Åklagaren, poliskommissarien Wittboldt, meddelade att åtskilliga upplysningar i saken emottagits sedan sista förhöret. Så hade poliskommissarien Luttropp (hvilken sågom man torde erinra sig var den, som tog reda på att kontorsvaktmästaren Johansson sålt bomullsgarn till handl. Jonsson på Kallsäs vid Uddevalla och äsvenledes upptäckte det i skomakaren Kindlunds bostad befintliga garnet) lyckats att på en spaningsresa till Borås och Ulricehamn upptäcka det Kindlund under namn af A. J. Andersson afsänat ett parti af 6 collies bomullsgarn till sin morbror Petter Larsson, hvilket parti afbemtats af landtbr. J. P. Kindlund i Marback, som derföre betalt 400 rdr. Vidare hade man sätt reda på att fiskbandlaren Joh:s Nilsson (hvilken förut varit tilltalad för mordbrand utan att dock kunna till saken fällas) till förre sjökaptenen Sven Larsson i Tåsteberga, Ljungby socken af Kristianstads län, försålt 5 collies bomullegarn; på hvilket hr Larsson afbetalt 20 rdr. Detta parti hade Nilsson försält med en rabatt å sabrikspriset, som å det ofärgade garnet uppgick till 3 rdr och å det färgade till 5 rdr bundten. Detta hade skett veckan före julveckan. Kindlund, hörd öfver hvad mot honom i saken förekommit, berättade att han d. 24 Sept. afrest till Borås och derifrån vidare för att afsätta de ofvan omnämnda 6 collies garn, hvilka innehöllo 57 bundtar, Johansson hade uppmanat honom härtill och äfven hog pantlånaren Berg här i staden anskaffat 40 rdr, som voro för Kindlund behöfliga för resan. Kindlund visste ej hvem som skrifvit fraktsedlarne och adresserna på garnpackarne, hvilka blifvit sända till Borås utan hans medverkan. Han trodde ej att Johansson lemnat honom fraktsedel utan blott en papperslapp med några blyertsrader. Hos landtbrukaren J. P. Kindlund i Marbäck vid Ulricehamn hade K. lyckats assätta partiet. Han hade dervid uppgifvit, att det tillhörde en handlande, som skulle göra cession samt derföre behöfde penningar. Landtbrukaren Kindlund hade tyckt det vara synd, att icke under sådana förhållanden hjelpa, och hade köpt partiet samt lemnat 400 rdr, af hvilka sedermera Johansson behållit 250 rdr och lemaat åt tilltalade Kindlund de öfriga 150 rår. Kommissarien Luttropp hade dessutom under denna resa fått reda på att Kindlund äfven försålt garn till ett par landthandlare i Wermland. Landtbrukaren Kindlund hade nemligen rekommenderat -affärentill tvenne kompanjoner, Skoglund Bergland på Sannemo, 8 mil från Karlstad. Dessa hade till följd häraf tillskrifvit den nu tilltalade Kindlund och bedt denne skaffa dem garn. Som Johansson ständigt låg öfver K. att skaffa honom afnämare, så mötte detta icke någon svårighet. J. lät ora ombord på ångf. Uddeholm 5 säckar med 52 bundtar garn. Hvem som utfärdat konnossementerna för detta parti visste ej K., men styrmannen på SUddeholm lärer derom kunna upplysa. K., som sjelf medföljde å samma fartyg till Karlstad, hade af Johansson blott erhållit en med blyerts tecknad lapp för att kunna uttaga garnet från ångbåten. I betalning för garnet lemnade köparne till Kindlund 825 rdr. Af dessa mottog Kindlund af Johansson ett belopp af 150 rdr. En så stor summa var för Kindlund nödvändig, emedan han en längre tid vistats i Wermland för att kvärsva emigrantor. Af denna uppgift, bvilken, då den kom helt apropos, bar den fullkomliga sanningens pregel (det kommer naturligtvis på ett ut hvilken af emigrantagenterna som användt honom) kan man finna att värfning i landsorterna åtminstone förl. höst ännu fortgick. Slutligen hade K. af Johansson vid ett tillfålle nero på Skeppsbron mottagit 2 säckar garn, som J. sjelf dittört. Dessa hade af Kindlunds döfstumme broder Melcher blifvit förda till Kindlunds källare, hvarifrån de lemnats till en person vid namn Sandholm, hvilken för desamma betalt 175 rdr, hvaraf Kindlund erböll 75 rdr. Kindlund berättade vid förhöret att han vid den första resan till Ulricehamn frågat J. hvarifrån han fått så mycket garn. J. svarade härpå: 4Det är ingen fara, ty bokhållaren vet om det och jag betalar i den mån jag får in pengar.s Då de tvenne säckarne (inneh. 22 bundtar) vid skeppsbron öfverlemnades till K. hade han ånyo frågat J. hvar denne finge så mycket garn ifrån och hade J. då svarat: Din dumme dj-l, kan du ej begripa att jag går rakt på saken, liksom vore det för kontorets råkning. — Jag undrade ändå huru det kunde ga för sig utan att han blef sedd, tillade K. — Ja det undrar jag med, genmålte polismästaren. Kom så i ordningen förhöret med fiskhandlaren Nilsson. Denne berättade att J. bedt honom skaffa afnämare till 50 bundt. garn, 100 tomsäckar och 100 säckar kaffe, samt dervid föreslagit som köpare sjökaptenen Larsson från Skåne, hvilken då befann sig i 8:aden Nilsson hade velat föra Johansson och Larsson tillsammans, men den förre hada icke tid. (J. har under alla sina transaktioner aldrig varit nä:varande sjelf för att icko utsätta sig för att röjas). J. tillade att han kunde lomna så stor rabatt som 3 rdr på ofärgadt och 5 rdr på färgadt garn. Nilsson lemnade sedermera Larssons adress till J. Nägon affär blef emellertid ej genast af, men Thorsdagen och Fredagen före jul träffades N. och J. vid ångbåtsbron, då Necken eller Elfkuogen anländt med garn trån Ahlafors. Detta skul!e köras upp till magasinct, men J. erinrade sig dervid att han skulle sända 5 säckar garn till kapten Larsson, hvarföro han bad NIsson gå förut upp till jernvägea och der emotinga de 5 säckarne, skrifva adressen på desamma och Biven utskrifva konnosgementer, på hvilka kapt. Larsson som var mottagare äfven skulle tocknas som as-ändare. Efter en stund kommo äfven de 5 säcarne till Jeravagen, körda af en åkare. Nilsson gjorde gom honom var tillsagåt. Et par dasar senare afreste Nilsson till kaptLarsson, hvilken han påstod ha bjudit honom att hos honom öfvervara julen. Han reste äfven ned för