Göteborgsposten – 2 juli 1868, sida 1

sig rundt omkring sjön, som på ena sidan bildade Carrabugten och på den andra en mängd stora vattenhöljar. Der tillhörde oss i verkligheten endast mycket litet af det som cn bonde skulle hafva kallat land. Alla de goda egorna hade småningom försvunnit, stundom temligen stora stycken i sänder. Sir Richards dräneringsoperationer hade befriat hans marker från vatten, medan våra till vedergällniug hade blifvit så rikligen försedda med det, att man skulle trott det en droppa icke hade blifvit öfrig på hans egendom. Några fattiga bönder bebodde ännu sina små jordstycken, snarare, tycktes det, af höflighet emot herrskapet än på grund af någon förpligtelse dertill. Deras boningar, som voro kringspridda på kärren mellan ett och annat litet grönt jordstycke, som antydde de egor, hvilka ännu icke hade ödelagts, sågo ut som stora myrstackar, och derag innebyggare skulle utan tvifvel ha ansett sig som fattiga, såvida de ej haft en hel skara barn, hvilka blefvo använda som lika så många pilar i kogret, när de kämpade med herrskapet eller dettas agent om erläggandet af den imagiuvära afgiften. Och hur hade allt detta blifvit så? Ja, det är en lång historia, och det åtgick flera hundra år att fullborda den ; men i verkligheten förhöll den sista delen af historion sig så. Maurice 0 Brady gifte sig under drottning Elisabeths sista dagar med en af Desmonderna, och det lyckades honom derigenom att återvinna det minsta af de gods, som hade blifvit konfiskerade för hans fader, emedan denne tvungits att deltaga i 0Niels uppresning. Han