Göteborgsposten – 2 juli 1868, sida 1

eller allmänheten betraktade detta honorarium såsom en nådegåfva, en allmosa eller en handlästning i dålig bemärkelse. I ecklesiastikdepartementet har jag tagit kännedom om svenska akademiens till K. M:t afgifna framställning rörande det ofvannämnda anslagets fördelning i år. Akademiens motivering synes mig i alla afseenden värdig. Jag tillåter mig att ur denna handling meddela hvad som anförts rörande fyra litteratörer, hvilka till erhållande af honorarium blifvit föreslagna. — Docenten Forssell, för närvarande, yttras det, lönlös lärare vid Upsala universitet, hvilken gjort sig berömligt känd såsom forskare i fäderneslandets häfder och historisk författare. Litteratören Victor Rydberg, som medelst skildringar af tidsbilder och karakterer från olika tidehvarf och folk rojt framstående anlag för vittert författareskap. i E. o. kanslisten Ernst Wallmark, Åsom dels medelst en fri essterbildning på vers af ett bland Molieres lustspel samt åtskilliga andra, dels genom lyckadt ölverförande till den fosterländska scenen at de lyriska skådespelen Faust, la Traviata och Afrikanskan, synts förtjent af uppmärksamhet. Slutligen har akademien, som anser läsning i vitterhet och sedemålning, hvilken sprides till det egentliga folket, icke böra förbises, trott sig kunna underställa huruvida icke litteratören Per Thomasson, hvars skrifter äro utmärkta af en ren och fosterländsk anda, må jemvål innevarande år hugnas med understöd, hvilket hans obemedlade ställniog synes påkalla. Jag tror icke att någon al dessa litteratörer skola finna sig förödmjukade af de skäl, hvarpå akademien grundat ain framställning rörande dem, eller allmänheten ogilla att de föreslagits till erbållande af honorarierna, Djurgårdsteatern, som på aldra sista tiden fått en svår medtäflare i Lanrerska baletten, hvilken dock i går gal sin sista ropresentation, fortfar atv gifva Pariserlif för goda hus, trots det att sedan denna operabuffa gifvits sjutton gånger å rad, en mycket sträng resencent obevekligt bröt stafven öfver densamma. Nu ändlligen tyckte han att publikon bör vara mätt på firman Meilbac, Halevy X Offonbach, som förklaras vara en mycket dälig firma. I hela pjesen finnes platt intet som duger; att den är besatt rolig reflekterar naturligtvis icke den till, som finner sig törpligtad att fördöma allt som icke är klassiskt och som heldre gäspar än skrattar. Det sattas nu blott, att t. ex. den svenske öfversättaren at Boccaccios Decamerone äfven skall proklamera att eden strängaste sedlighet bör iakttagas och i konseqvens dermed bränna upp sin ötvorsattning. Men om nu hariserlif trots bannlysgen idrager tolk, så kan man alls icke undra på att sujetterna vid Djurgårdsteatern börja knota öfver att dag efter dag, utan rast och ro, föra detta Pariserlif, ty nog kan man tröttna vid det som är ändå rohgare Det stöter på slaflif att idkeligen uppträda i samma roll, och derföre sägas sujetterna laga till en petition att hr Zetterholm vill bereda dem icke blott omvexling, utan äfven någon dags hvila, på det att äfven de måtte tå njuta deras sorgfria väsen — så lagom sorgfritt är det väl i alla fall. Få se hvad Japaneserna kunna åstadkomma. De ha försatt köpenhamnarne i hundragradig förtjusning och de väntas här med brinnande otålighet. Men kan någon förklara hvarföre de kalla sig Draktruppen? Jag förmodar att ni i eder tidning intagit den i Nya Dagl. Allehanda N:o 144 in