Göteborgsposten – 27 februari 1868, sida 1

utsedda komiterade af lAmpligt antal, t. ex. 7, uppgöra förslag till den nedsättning i bevillningen efter 2:dra artikeln, såsom hittills varande grund för debitering af kommunalutskylder, som härvid af dem anses böra rattvisligen tillgodokomma mindre bemedlade skattskyldiga. 2:o att dessa komiterade särskilt må erhålla bemyndigande att på till dem ställda skriftliga ansökningar om skattelindring, på grund af dryga lefnadsomkostnader, skulder och andra likartade omständigheter, fästa det afseende, som dessa ansökningar kunna förtjena. Å Detta förslag blef af stadsfullmäktige enl. kommunalförsattningens hänvisadt till magistratens sörutredning. Magistraten har dock förklarat sig ej kunna företaga denna utredning, emedan förslaget icke innetattade någon grund sör sådan utredning, som enl. 59 Si kommunalförfattn. för stad skall ega rum, då förslag blifvit väckt, att vissa till staden skattskyldiga böra, i fråga om uttaxering af utskyld för visst ändamål, antingen helt och hållet befrias eller deri vinna nedsättning. Prof. v. Schoultz andra förslag hade denna lydelse: Att komiterade af stadsfullmäktige utses, helst särskilt för hvarje beredningskrets, som ega att, dels på anmälan af exekutorerna, efter af dom verkställd undersökning hos resterande skattskyldiga, dels på zrund af skriftliga ansökningar från de skattskyldiga, till askortning hos stadsfullmäktige anmäla de skattebelopp som de icke anse böra exekutivt uttagas. Ä Detta förslag hänvisades till en serskild beredning, hvilken i sitt utlåtande hemställer, batt stadsfullmäktige måtte förklara ifrågavarande förslag icke kunna till vidare åtgärd af stadsfullmäktige föranleda. Denna hemställan motiverar beredningen dermed: dels att befrielse från eller nedsättning uti utskylder till stadskommun icke kan af stadsfullmäktige beviljas skattskyldiga medlommar af samhället i annan ordning, Än efter 59 i kommunalförfattn. för stad, och således innan debitering skett; (den åberopade paragr. lyder så: ÅSkulle ... forslag hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga våckas, att vissa till staden skattskyldiga böra, i fråga om uttaxering af utskyld för visst ändamål, antiagen helt och hållet från bidrag bofrias, eller deri vinna nedsättning, då skall genom samfäld omröstning fört afgöras, buruvida ett sådant förslag bör under närmare profning komma. — Skall sådant förslag under vidare prötning tagas, bör det, innan det at stadsfallmäktige eller allmän rädstuga tillleslutligt asgörande företages, ofvorlemnas till magistraten, Rom vidtager den förberedande utredning, frågan kräfver); dels att, sedan debitering egt rum, det icke tillhör stadsfullmäktige att taga befattning med uppbörden och indrifningen af utskylderna, hvilka bestyr, såsom varande af ren verkställighetsnatur, endast tillkomma dratselkammeren och magistraten; och dels att stadsfullmäktige, i fråga om afkortning af debiterade, men oguldna stadautskylder, alltså icke, vare sig på anmälan af exekutorerna eller på grund ef ansökningar från de skattskyldiga, kunna, utan ingrepp i magistratens ombetsmyndighet, vidtaga åtgärd i afseende på andra dylika atskylder, än sådann, som icke kunnat genom magistrateus försorg i laga ordning uttagas och om hvilka magistraten af denna anledning ärkat stadsfullmaktiges yttrande. Då stadsfullmäktige härvid medgifva afkortning af oguldna utskylder, innefattar dessutom ett dylikt medgifvande väl boslut derom, att uteskylderna icke vidare skola i stadens räkenskaper balanseras, men ingalunda ovilkorlig befrielse för den skattskyldige från dessa utskylders erläggande, om de framdeles akulle kunna hos honom uttagas. Beredningen omnämner dessutom, att anordningar uti den i förslaget antydda syftning redan vidtagits, sedan magistraten numera, med godkännande at stadsfullmäktiges d. 9 sistl. Januari meddelade förklaring, gått i författning om att vid indrifning af resterande utskylder till staden, likasom kronoutskylders indrifoing, garanti vunnits för att tillbörlig skonsamhet vid uttagandet at dylika stadsutskylder icke skall komma. att saknas — allt i enlighet med kongl. kungörelse och k. bref af 1792 och 1794. Mot utlätandet i denna punkt har en af beredningens ledamöter, hr E. v. Schoultz, särskilt reserverat sig i ett längre anförande, hvarur vi meddela: Reservanten motsätter sig beredningens påstående, att 59 i kommunalförfattn. för stad endast kan tillämpas innan debitering skett, och hemtar stöd derför i 8 70 af den pä landet gällande kommunalförfattn., hvilken reskrifver, att kommunalstimman eger att, öre restlängdens aflemnande till kronofogden ör indrifning, bevilja asskrifning af debiteade kommunalutskylder. Nägon olikhet mellan stadsoch lands-kommuernas förhållande.i detta hänseende kan lagstiftaren hkerligen icke hafva äsyftat. I alla händelser skulle en då hafva tydligen uttalats. Angående asgister, om af Landstinget beslutas, bestämmes uti 8 52 af andstingslagen, att Landstinget beslutar om afskrifing af sådana medel, som i anseende till bristande llgång icke kunnat indrifvas. Denna afskrifaivg rundar sig på vederbörande redogörares upprättade fkortningslängder. Om också ett dylikt uttryckligt tadgande icke finnes i förordningen om kommnnal. — OK 5 —