— M-ja! M-ja! Etvas von die Främlingar i London von Paul Ward, von nordischen, holländischen, deutschen sjöfolk? — Alldeles sir. Beskrifningar, fortfor George, vändande sig till mr Dieverbrug, om den utländska sjöfarande befolkningen i London. — M-ja, i Highway, shadeliffe, Ratcliffe, Shadwell, und was det nu hitter! M-ja, med Paul Wards skrifter är jak bekannt. 2 — Och ni är Paul Ward? frågade mr Dieverbrug. — Jas är denne, som det tyckes, namnkunnige person, svarade George. Derpå började mr Dieverbrug och mr Schaub åter ett samtal, i hvilket axlarne, ögonbrynen och fingrarne spelade likaså vigtiga roller som deras tungor, ehuru dessa gingo med förvånande hastighet, och hvaraf resultatet blef att mr Dievorbrug vände sig mot George och sade: — Med anledning af hvad min svåger har sagt mig om er ställning, mr Ward, är jag mycket villig att inlåta mig i denna affär. Men en annan fråga är, hvad jag skall gifva er för stenarne. — Efter hvad er svåger har sagt om min ställning, mr Dieverbrug, sade George, är det er förmodligen klart att jag ej kan förstå mig synnerligt på dylika saker och till en stor del måste vara beroende af er. — Men ni har väl ändå gjort er en föreställning om priset? — Ja, en föreställning men icke heller mer. — Och den föreställningen är —