Göteborgsposten – 3 januari 1868, sida 1

AT 77 -k Åe Ä Ä — (D vit Big en ganska betydlig förlust, endast till öljd af sin gensträfvighet. Hufvudstadens hamn åt saltsjösidan är sedan lång tid tillbaka så belamrad med sjankna fartyg, pråmar o. d., hvilka aldrig blitvit Ipptagna eller bortsprängda, att ankarsättningarne äro ytterst osäkra och intet år förgår, lå icke flera fartyg nödgas uppoffra sina ankare för att bli klara. Nu är ett här bildadt dykeribolag benäget att åtaga sig hela hamnens upprensning, mot åtnjutande af allt det gods som från botten kan upptagas. Antages detta förslag, så gör hamnkassan derpå en ganska betydlig bespariog, ty någon gång måste upprensningen töretagas, och dykeribolaget, om det har lyckan med sig, gör sannokt en ganska betydlig vinst, ty edjupt i hafvet), fasiän icko på demantehällen, utan fast hellre i flera famnars dy och mudder, ligga stora skatter förvarade, deribland en hel fjerding innehållande siltverspecier, tillhöriga Tottie Arfvedson, hvilken fjerding för flera år eodan tappades då den skulle föras ombord på ett ångfartyg. Här förefinnes äfven ett annat sätt att fiska penningar, lika inkomstbringande, men icke alls mödosamt, icke heller hedrande, men desto mera anlitadt — det nemligen att låna ut på pant ÄPantlånekontorens-antal är redan stort och i ständig tillväxt, För öfrigt är tillgången på pantlånare utan kontor äfven ganska stor, Ordinarie och extra vaktmästare, f. d. kammartjenare, bryggarodrängar och gamla fruntimmer omsätta sina kapitaler på nyssanförda sätt med en sörunderlig virtuositet. Det är bögst bedröfligt att ingen kontroll kan utöfvas på denna förderfliga rörelse, och enda utvägen att afhjelpa den vore, om stadsfullmäktige kunde besluta sig till att etablera ännu en pantlåneinrättning och förlägga den på Norr. Förslag derom är visserligen för länge sedan väckt; men det hvilar — för att ligga till sig. Att Norrköpings skarpskyttekår icke särdeles klart uppsatt de sin mission att vara rett värn mot yttre och inre fiender, derom fick ordföranden i nämnde kårs styrelse, grosshandlaren Svartling, en ganska obehaglig erfarenhet under det bedröfliga upplopp som i nämnde stad för någon tid sedan föreföll. Fastän hr Svartling alltid utöfvat en stor välgörenhet och ehuru hans handelshus icke under hela förliden höst uppköpt någon spanmål för export, men väl importerat råg till försäljning mot ganska billigt pris, så drabbades han af det smärtsamma missödet, att första upploppsaftonen blefvo alia fönstren i hans boning inslagna, utan att stadens skarpskyttar då gjorde något till hans skyddande. Det skamlösa anfall för hvilket den gamle hedersmannen sålunda utsattes har så gripit honom, att han läer vara besluten att upphöra med sin handel och flytta på landet. Det berättas att hofmarskalken af Edholm intet högre skall önska, än att fåslemna chessbefattningen för de kungliga teatrarne, så snart någon efterträdare kan uppdagas. Man berättar äfven, 8å otroligt det låter, att frih, Knut Bonde, hvars utsigter att komma in vid riksdagen allt wera mörkuat, har föreslagits alt ätergå till teatcra, hvars chef han varit en gång förr. För första gängen efter sitt inträde i Svenska Akademien saknades frih. v. Beskow vid akademiens senaste högtidsdag. Orsaken dertill var en svår bröstkramp som beklagligen inställer sig hvarje afton och berölvar i friherren den så nödvändiga nattsomnen. Emellertid fortsar han att arbeta på sitt stora verk ötver Gustaf III och gör sin vanliga promenad hvarje dag, men med vida långsammare i gång än. tillförne. Frih. Gripenstedt, som tillbringat större delen at hösten dels på Bysta och deis på Nynäs, har sedan några veckor vistats i hufvudstaden. Med den stränga kölden ha visserligen hans krämpor återkommit, men icke värre, än att han sannolikt skall kunna intaga sin plats i andra kammaren. Deremot lärer råd alkmans afsä0 rad a