göra med affärsmännen. För dem som vilja träffa löjtn. A. upplysa vi, att han logerar å Göta Källare rummet n:o 25. Musik-soiren, som i morgon afton kommer att gifvas å h. elementarläroverkets solennitetssal, har, som man kunnat förutse, med så stort intresse omfattats af vår musikälskande sallmänhet, att redan kort efter teckningslistans framläggande alla biljetter, som man till densamma beslutat utlemna, voro sålda. Då emellertid ett stort antal personer sedermera velat men ej kunnat erhålla biljetter ha soiregifvarne, efter hvad tillkännagifvande i dagens tidning gifver vid handen, på derom framställd önskan vidtagit den åtgärd, att tillträde lemnas till generalrepteitionen, som i afton kl. 7—9 eger rum å ofvannämnde lokal, och är priset för dessa biljetter bestämdt till 1 rdr rmt pr st. Göteborgs postkontor. Generalpoststyrelsen har förordnat koutorsskrifvaren U. F. Zachrisson att under den tjenstledighet som K. M:t beviljat postkomtrullören O. J. Widell under 1 år från d. 1 d:s. törravts postkontrollörstjensten vid härv. postkontor, samt e. o. kontorsskrifvaren C. O. Janson, att under samma tid bestrida kontorsskrifvaretjenst. Hedrande tjenstemannaverksamhet. (Meddeladt). Det omnämndes i gårdagens n:o at G.-P. att kontrollören vid härv. postkontor 0. J. Widell erhållit ett års tjenstledighet från d. 1.Januari. Då hr Widells tjenstemannabana nästan helt och hället sammanfaller med postkorrespondensens utveckling inom vår stad under det senaste haltva århundradet, torde det vid den nu beviljade längre tjenstledigheten för hr W., hvilken sedan i midsomras åtnjutit sådan, icke sakna intresse att kasta en återblick på hans verksamhet vid härv. pastkontor, hvilken verksamhet fortfarit oafbrutet och utan någon tjenstledighet i 40 år. Den 24 Juni 1827 inträdde hr W., efter att i tvenne år förut varit anställd bos d. v. postmästaren i Sköfde, som enskildt biträde hos postdirektören vid Göteborgs postkontor, Anders Gjers. Hr Widell var då, utom nuvarande postdirektör G. Gjers, som stod vid luckan-, enda biträdet på kontoret. Visserligen var på den tiden Göteborgs postkorre spondens inskränkt i jemförelse med den nuvarande, men man må erinra sig att då, liksom ännu långt senare, hvartenda afgående bref skulle antecknas, icke blott i brefkartorna utan äfven i journalen, medan man der emot nu blott räknar och antecknar de orekommenderade brefvens antal. Huru ofantligt den förstnämnda proceduren skulle öka besväret vid expeditionen är lätt att inse. Och likväl sköttes densamma, såsom ofvan nämnts, blott af postdirektören med biträde af hr Widell. Vi ha hört hr Widell vid något tillfälle på sitt vanliga humoristiska sätt berätta, huru man vid den tiden, i stället för att gå fort såsom man nu på anständigt tjenstemannasätt brukar, fick taga språng mellan de olika expeditionsställena, för att hinna sköta allt hvad som förekom. Men hr W. var ung och hans nit och skicklighet — om dessa egenskaper har man aldrig hört honom, som nu är veteran inom sitt verk, yttra sig — gjorde det omöjliga. Ungdomen kan dock till slut duka under: hr Widell blef sjuk till följe af öfveransträngning. Postdirektör Gjers, outtröttlig äfven han, kom att tänka på att han måste taga ett ytterligare biträde. Då hr W. åter blef frisk, fann man omöjligheten af att låta det gå såsom förut, och det antagna biträdet fick stanna qvar. Men göromålen ökades, och trogen sin pligt arbetade hr W. åter så att han blef sjuk. Ett nytt biträde anskaffades, och detta kunde lika litet efter hr Widells tillfrisknande undvaras, som det, hvilket förut antagits. På detta sätt fick Göteborgs postkontor sina tjenstemän, hvilka på den tiden, och enligt en i vissa fall inom posten ännu gällande coutume, af kontorets föreståndare aflönades! Men en annan tid skulle komma, Vi vilja ej ingå i kritik öfver de misstag som vid den oundgängliga omorganisationen af postförhållandena här och annorstädes begingos. Hvad som nu blott återstår att säga är att hr W. under de förändrade förhållandena på samma förtjenstfulla sätt som förut skötte sina göromål. Det är dock klart att en hvar till slut behöfver hvila. Hr W. kan nu med bättre medvetande ån de flesta andra njuta den som blifvit honom förunnad. Man må hoppas, att hvad här ofvan yttrats ej skall vara ett sista afskedsord till hr W. som. tjensteman. Vi åtminstone önska att ännu en gång få återse honom på hans gamla plats, sedan han återvunnit de krafter, som nu äro försvagade efter ett lif af ansträngningar i det allmännas tjenst.