NIT MJ MAME 4-71v555 Ae spelet. Frankrike, såväl som Österrike, ser gerna, att de fördragsenliga bestämmelserna gentemot Danmark förbli outfördaDeraf kan man ecdan begagna ig. mot Preussen, och om Preussen ådrager sig Skandinaviens fisntlighet, medan dess sympati skulle kunna gifva det tydliga fördelar, så ma vissa personer, hvilka anse sig för patrioter, glälja vig deröfver; den tillfredsställelse, man i Paris röner deraf, är ännu större. . N . Vi hafva nyligen från Paris erhåhit en der utkommen broschyr öfver Sve ige, dess sedliga, induatricla och kommersiela utveckling efter otficiela aktstycken af Ljuvogberg, öfvereatt på franska af Lilfenök. Den Jå värda skriften ofhaller sig från umflykter på vet politiska området, men redogör på ett tefvande sätt för det stambeslägtade folkets solida framsteg i fredens arbeten, Man kan blott med uppriktig smärta tänka derpä, att ett så friskt och dugtigt folk, hvilket sedan århundraden tillbaka kant sig såsom ett med Tyskland, i stora krig stätt vid vår sida och älven för framtiden är hänvisadt till oss, skall genom den nordslesvigska frågans utdragande på längden och genom de forna augustenborgarnes fanatiska uppförande blifva i grunden främmande och ficniligt mot den tyska nationen... Hvarje klok och föorstandig politiker ger oss rätt och uttalar med en suck den njertliga önskan, att tvistefrågan ändtligen måtte rödjas ur vågen. Men inom offentliga församlingar eller i pressen hafva de flesta e mod att säga sin mening, och den, som der vågar uttala den åsigt, att Tyskland skulle, om svåra tider voro oss bestämda, göra bäst i att gå i kampen med medvetandet om, at det hållit sitt ord och uppfyllt sina förpligtelser äfven mot de svaga och små — den som vågar uttala en sådan åsigt, gads vi, han förkättras och utskrikes. Det är en egendomlig iakttagelse vi gjort, att, för hvarje gång ett ovädersmolm drager upp i Europa, det aktade tyska bladet framhåller för sin regering nödvändigheten al att uppfylla sitt gifna löfte i afseende på Nordslesvig. Bladet spelar samvetets roll, men hvarken regering eller folk lyssnar till dess röst. Det är beklagligt nog. Att äfven nu den politiska himmelen öfverdrages med allt tätare och dystrare moln, visar sig temligen tydligt. Den orientaliska frågan ventileras också nu som bäst, och det spända förhållandet mellan Frankrike och Ryssland träder bestämdare än någonsin i dagen. Det är det ryska kabinettets fint att genom offentliggörandet af en del aktstycken i nämnda fråga söka beskylla den franska politiken tör vacklingar och falskhet, som åter bragt denna sak på bane, i det den visat, huru djup kfyttan verkligen är mellan Europas öster och vester. De äranska tidningarne uppmana sin regering att påskynda rörande denna angelägenhet en nära anslutning till Österrike och England, för att bilda en nödig motvigt mot de ryska stämplingarne i Europas sydöstra vrå. De, som ej ha klerikal särg, förorda äfven, att regeringen skyndar att åter försona sig med Italien, för att icke möjligen i det få en fiende, om ett farligt utbrott skulle tima. I alla händelser bör man nu med skäl kunna vänta en bestämdare politik å den franska regeringens sida, sedan representationen beviljat hennes begäran i afseende på armåens tillökning och omorganisation, hvilka kunna båda ofördröjligen genomföras, alldenstund allt är färdigt dertill. Franska armeen är försedd med bohöfligt antal gevär och andra vapen, dess fästningar äro bestyckade och stärkte. Det var dock hög tid, att siken genomdrels, ty Frankrike skulle i dessa näfrättens tider annars lätt nog kunna tvingas att draga det kortare strået. I sitt senaste tal i lagstiftande kåren kar statsministern Rouher tydligt angilvit den verkliga ställnngen: Italien har en ständig arm om 9300,000 man, Österrike kan (genom suveränens vilja allena) uppställa 1,200,000 man, Ryssland har 1,440,v00 soldater samt Preussen och Nordtyska Förbundet 1,300,000 man. Franska regeriogen begär endast 80v,000 man. Rouher jemlorde de olika armeerna med hvarandra, för så vidt fråga vore om en tvekamp mellan två nationer, och ansåg det redan vara ett högt erkännande af den franska armcens mod och uthållighet, då han påstod, att 800,000 fransmän skulle kunna ställas mot en främmande arm om 1,200,000 till 1,300.000 man. Rouher sade vidare, att om en förveckling utbryter, måste Frankrike uppgifva tanken på ett reut försvarskrig, Kriget borde öfverflyttas på ett annat lands område. I hafven, yttrade ha till sist, aen heliga missionen att i dessa fredliga tider lemna regeringens händer de stridskrafter, som ett stort och lagligt krig kan kräfva. Händelserna börja antaga en snabbare fart. Det ser ut som om vi ej befunne 038 långt ifrån en tidpunkt, då vigtiga och stora sakor komma att tima. I Frankrike har utkommit en broschyr, kallad: Europa år 1868, hvilken tillskritves den af lamhet slagne marskalk Forey, som dikterat den för en af sina adjutanter. Protektionisterna i norra Frankrike äro i ifrig verksambet, för att söka förekomma förnyandet af handelssördraget med England. Deputeranden Jules Brands har ställt sig i spetsen för ett nybildadt protektionistiskt parti inom lagstiftande kåren, hvilket vinner anhängare. Dock tros det icko komma att bli af något egentligt inflytande. Kejsar Napoleon har vägrat att bekräfta de förslag, som väckts af befälhafvaren öfver sista franska expeditionen til Rom, general de Failly, neml. om förlänandet at Hederslegionen åt de romerska officerare och soldater, hvilka utmärkt sig vid Mentana. General Lyautey, 1854 utnämnd till senator. har aflidit. IIan tillhörde spillrorna at