Göteborgsposten – 3 januari 1868, sida 1

Den bestod af tre personer, af hvilka två voro herrar, den tredje var en ung ficka, hvars lilla hand, betäckt af en hvit handske, hvilade på den äldres af sina ledsagare hand, och i det ögonblick George Dallas blef dem varse, höll han just på att presentera den yngre för henne Fliekan var af en högväxt och smärt gestalt full af behag och elegans och af ett mycket ljuslagt utseende. Hennes drag kunde ej fullt urskiljas, då hon stod vänd ifrån fönstret; men hufvudets hållning, nackens böjning och de ljusa hårflätorna, som voro lagda omkring det skönt formade hufvudet och buros utan annan prydnad än deras egon gyllene glans, de rika vecken på hennes särdeles fina klädning, allt vittnade om skönhet, som hennes ansigte. om han kunnat se det, tillfullo skulle hafva bekräftat. Han såg henne göra en behagfull helsning till svar på presentationen och derpå några minuter samtala med de båda herrarne — af hvilka George Dallas icke egnade den yngste den ringaste uppmärks amhet — hvarefter hon gick bort med denne till de dansande. Den äldre herrn stannade qvar och på honom hvilade Georg Dallas blick med det djupaste hat och förbittring. — Der står du, mumlade han, du värdige, vördnadsvärde, fläckfrie gentleman! Der står du med ditt stålgrån skigg, dina kalla blå ögon och hvita tänder, dina tunna läppar och din spetsiga haka, ditt en smula fiintskalliga nuremm och dina något ehuru icke mycket sammanskrumpna öron; dor aÖ du med din raka hållning dina fina men kalla händer och ditt lugna men känslösa hjerta, som ännu ej gripits af någon otillfredsställd åtrå eller begär som icke