Göteborgsposten – 3 januari 1868, sida 1

Cc oaääää—ä—6:— WA — — —— På Annandag Jul inträffade en strike hos n af hufvudstadens bagare. Hans svenska rbetare hade fått i sitt hufvud att hans danka arbetare hade fått julpengar; förhållandet ar icke så, men de läto icke öfvertyga sig. Jå bromaaningen skulle börja på eftermidlagen Annandagen, för den påföljande dagens örsäljning, aflägsnade sig alla de svenska ararno. Bagaren sjelf med biträde af de danka arbetarne, bodmamsellerna och några i ast tillkallade personer fingo nu gripa vercet an, och brödet blef i rätt tid färdigt; men handlaget hade de ej inne och brödet blet lerföre så stort som i den gamla goda tiden. Kadetterna blefvo så stora som löjtnanter och kungarne antogo dimensioner af kejsare. Kunderna blefvo förtjusta deröfver och ön skade att en sådan strike, med samma resultat, måtte inträffa hvarannandag, minst. Emedan jag erfarit att mina citationer i ett föregående bref ur f. d. generalpostdirektören frih. Staöl v. Holsteins afskedshelsning till postverkets tjenstomän, gåsvit anledning till åtskilliga misstydningar, så har jag at en verson som vid afskedsuppvaktningen var tilltädes, och som genast derefter uppskref ta let, förskaffat mig del deraf och tror mig tunna för detsammas ordagrannhet ansvara. Det lydde sålunda: M. H. — Mera handlingens än ordets man alkar jag ej ord utan inre meniog. Jag skall således j vara mångordig. Fullt förvissad att Eder afskedsbelsning går från hjertat, tackar jag uppriktigt derför. Under den långa tid af mer än 17 år, Bom jag haft en äran att vara postverkets chef, har jag ibland der, jag amickrar mig dermed, förvärfvat många kanner och, såsom jag hoppas, icke gjort mig någon in ovän. Hvad som under denna tid blifvit tillgjordt or postverkets utveckling får jag ej räkna mig enam till förtjenst. Alla hafva dertill, hvar i sin mån, idragit och i främsta rummet bör förtjensten deraf illskrifvas dem som stått mig närmast: hr departenentschesen Winroth, hvilken såsom en trogen och rofast vån bels tiden stått vid min sida samt med vin rika erfarenhet i allt hvad till posttjensten hörer, upplyst och gifvit mig stöd, samt hr departemenischefen Roos, som i ord och form i prydlig drägt kläd: styrelsens tankar. Min embetsutöfning såsom postverkets chef har varit den angenämaste under min långa och i många hänseenden sträfsamma tjenstemannabana, och kommer också att bos mig i kärt minne outplånligt bevaras. Ånnu icke hvad man egentligen kallar förtröttad, skulle jag icke heller haft något emot att under andra förhållanden ännu någon tid få tillhöra Eder; men då man står i vägen fordrar konvenansen att man också går ur vågen, och det ar dersore jag nu lemnar Eder. — Halven tyck för den vänskap, välvilja och tillgifvenhet I vismig! Behåällen mig i Edert minno och emottagen vin förråkran om det höga våärde jag sätter derpå, ch min kärlek icke allenast till det embetsverk jag tillhört och I tillhöra, utan ock till Ede: alla. Må postverket fortfarande utvecklas till det allmannas belåtenhet, och må försynen vaka öfver Eder alla och enhvar isyonsrhet. Farvällt Till mitt förut gjorda meddelande om den leverans af Bessemerstål-räler, som Motala verkstads bolag erbjudit trafikstyrelsen för sta tens jernvägar, kan jag nu tillägga att med denna entrepris afses egentligen ingen vinst för nämnde bolag, som snarare antager at den! skall medtöra förlust, enär bolaget måste köpa bessemerstålet, hvilket nu fått en god afsättning på England och således ganska lätt kan uppgå till högre pris än som här och nu kalkylerats. Men Motala verkstads bolag har ansett sig skyldigt erbjuda den ifrågavarande leveransen för att på praktisk väg få utrönt hurnvida räler af svenskt bessemerstäl äro ändamålsenliga. Jag förebrår mig att icke hafva omtalat ett besök, som jag förliden sommar gjorde på Finspong. Jag bade i sammanhang dermed bort omtala det nya kanongjuteri, som då var nära färdigt derstädes, den mest storartade anläggning i sitt slag inom Sverige. Norrköpings tidning har derom redan meddelat en jallständig beskrifaing. Det enda som Jag möjligen skulle kunna tillägga är, att detta kanongjuteri, atsedt för framtida behot i stor skala, kostar fullt tärdigt sannolikt närmare, kanske öfver 300,000 rdr; men det är ocksa utfördt med yttersta omsorg. En annan föroteelse som der ölverraskade mig kan jag ej neka mig nöjet att meddela. Då annars nu vid så många jernbruk tillverkningen minskas, har den från och med förlidet är betydligt ökats vid Finspong, hvadan också arbetspe: sonalen ökats. etta vittnar om en företag ASEA —