Göteborgsposten – 2 januari 1868, sida 1

dörren och afböjdes endast genom Frankrikes högsinnade vädjan till en europeisk domstol. Utställningen hedrades med besök af nästan alla Europas furstar, hvilka utströdde öfver densamma royzutgens glans och den slösande praktens guid. alen afven denna fridens glädiefest höljdes för en tid i dok. Mot en af dess högt uppsatta gäster riktades en mördande kula af a olycklig landsflykting. hvilken trodde sig så böra hämnas de djupa oförrätter, som tillsogats hans land och tolk, detta arma folk, hvars namn man beslutat utplåna. Sedan den stunden inträdde en ytterlig kyla i förhållande: mellan Frankrike och Ryssland, hvilket sensre funnit sig deraf föranledt att närmare än orut sammanknyta bandet med Preussen, hvaraf Frankrike återigen dritvits till att söka sitt stöd i en nära anslutning till Österrike, Händelserna i Malien ha ytterligare belyst denna maktgrupps ring och derigenom förenklat situationen. het är numera otv.fvelaktigt, att Preussen rifvit på Italien att genom en snabb coup-de main mot Rom sätta sig i besittning af detta äfven med fara att en brytniog med Franksike skulle häraf följa. Ratazzis förklaring sanågra dagar sedan inom italienska parlamentet, att han varit af denna åsigt och att i m varit öfvertygad om, att Italien nog skulle funnit stöd mot Frankrike af någon vänskarlig makt, är i detta fall tillräckligt tydlig. Konung Victor Emanuel förkastade dock denn djerfva politik, hvarpå Frankrike, efier träffeåa öfverenskommelse med Österrike, inbjöd det öfriga Europa att deltaga i lösningen af påfvedomets och Italiens ställning till hvarandra. Alldenstund det osäkra förhållandet mellan ÅÖrankrike och Italien är ördelaktigt för Prer ssen, och således äfven ör Ryssland, emedan Frankrikes styrka i zrunden derigenom uskränkes, korsade hufbudeakligen Preussers intriger konferensplanen. Utisigierna till fredens bibehållande ha derigenom ansenligt minskats under de senare dagarne af det gamla året. Förhållandet mellaa Österrike och Frankriko kan härigenom endast bli ännu innerligaro och yttermera stärka den allians, som vid mötena mellan Jo båda kejsarne i Salzborg och Paris konmit på tal; Det är att hoppas, att det nu til Baropa återkomna stoftet af den Åxeklis, kejsar Maximilian icke skal! ställa sig som I sö ckiljando epöka mel Un de båda länderna, hvilkas allians är bästa bälverket mot Rysslands framträngande i Turklet och Preussens inkräktningar, men ej länge bör motsätta sig tillfredsställandet at itaienska nationens behof af enhet, äfven om en t on i Rom dervid skulle ramla, . Frankrike står nu rustadt, Österrike aretar med seberaktig ilver på sin härs törseende med gevär. När skall Bellona komma slande på sin stridshingst, med krigets alla fasor i sina spår? Fredskongressen i fjor var tyvärr en utopi. Menniskoslägtet har ännu iske uppnått den ålder, då förnultet allena råder och lidelserna, passionerna hållas af detsamma nere. Alltjemt står kampen mellan et gamla och det nya. När måttet är rågadt, slår fradgan öfver, På bägarens botten sigger den ädla perla, som är menniskoslägtets vinst. Men bägaren måste tömmas, innan perlan kan åtkommas. Och den bägaren e lidandets kalk. Folken berusa sig, medan de tömma den. I sin yrsel rasa de emot : varandra. Gästabådet vid bägarens rand blir t blodbad; och perlan dernere förgåtes, för Ä kanske blott af en slump, af någon låg sh obemärkt varelse räddas åt menakligsten, Englands politiska betydelse har under det gamla året varit i stadigt sjunkande, och det är märkligt att iakttaga, huru detta land, hvilket för blott några få är sedan sattes nästan främst i makternas rad, nu nästan aldrig nämnes, då det är fråga om stormakterna. Dess ouppgjorda mellanvarande med Nordamerikas Förenta Stater sväfvar som ett Damoclessvärd öfver detsamma, medan feniernas uppträdande blottar dess inre svaghet och förringar dess yttre maktställning. Ingen kan